Sida 205
Koksaltet
SALTETS FÖREKOMST I NATUREN. '205
pernas muslekalksformation, i Schwaben, Timringen, Lothringen, i zechstens*- gruppen vid Erfurt, Stassfurt, Salzungen och Kissingen samt vid Illitsjkaja .sasstsjitsa i Ryssland.
I Österrike går ett i alpkalksten inbäddadt stensaltslager från Steiermark genom det s. k. Salzkammergut in på det baierska området. Detta lager tillgodo-^ göres genom saltverken vid Ischl, Hallein, Hallstadt, Aussee, Berclitesgaden, Rosenheim, Reichenhall, Traunstein m. fl. ställen. Det har varit så länge kändt, att redan Attila säges ha förstört ett saltverk vid Reichenhall. De galiziska stensaltslagren vid Yieliczka och Rochnia äro allmänt kända, och vi återkomma till dem längre fram. I "Wurtemberg har upptäckts en betydande aflagring af bergsalt, som utbreder sig omkring Neckar, Kocher, i trakten af Wimpfen o. s. v. Denna upptäckt hade till följd, att man äfven i Schweiz, der tillförne endast föga salt kunnat erhållas, började anställa borrningar, livarvid man först vid Muttenz i Basel och sedermera äfven i Aargau upptäckte bergsalt, på det förra stället på ett djup af 1 150 fot.
Med anledning af dessa lyckade borrningar började man söka efter salt äfven i norra Tyskland, hvarvid trakten mellan Erfurt och Gotha, der bergsaltet finnes inlägradt i zechstensformationen, visade sig vara rikligt försedd dermed. I dalsänkningen mellan Harz och höjderna vid Alvensleben gåfvo talrika saltkällor redan långt förut anledning att förmoda tillvaron af ansenliga underjordiska saltlager, och denna genom traktens hela geognostiska beskaffenhet stärkta förmodan bekräftade sig på det mest lysande sätt, när man efter den lyckliga utgången af de sydtyska borrningarna här grep sig an med liknande företag. Yid Schö ningen, på ungefär 1500 fots djup, borrade man igenom ett bergsaltslager om 37 fots mäktighet, och i Elmen invid Salze påträffades efter flera misslyckade försök ett annat. Den mest storartade framgången hade dock de borrningsförsök, som anstäldes vid Stassfurt i sydöstra delen af det bäcken, der Magdeburg och Halberstadt ligga och der •ett saltverk skall ha varit i gång redan i tolfte århundradet. Här fann man på ett djup af ungefär 875 fot ett bergsaltslager, hvars hela mäktighet ännu ej blifvit utrönt, oaktadt man sedan dess gått ned med borren öfver 1 890 fot och sålunda borrat i salt mer än 1 000 fot. Men detta lager har derjemte en betydlig utsträckning, ty man har återfunnit det äfven på det anhaltska området, men der redan på ett djup af 570 fot. Först borrade man i salt 135 fot, derefter i lera 47, h varpå åter följde ett saltlager, som ännu på det djup af 1 685 fot, dit man fortsatte att borra, ej blifvit genomgånget.
Fyndigheten vid Stassfurt är i vetenskapligt hänseende högst märkvärdig genom den efter hvart annat skedda af lagringen af de särskilda saltmineralen, hvilken utvisar, att hela detta bäcken fordom, innan saltaflagringen egde rum, sammanhängde med och utgjorde en del af ett stort haf, hvaraf Östersjöns och Nordsjöns vatten är allt, som nu återstår. De olika salter, bergsalt samt kali- och talkjordssalter, hvaraf hela lagret består, ligga nämligen skiktade ofvanpå hvarandra i en lagerföljd, som noga motsvaras
Källa: Internet Archive ·
