Sida 567
Fiske och sjöjagt
NORDSJÖFISKET.
567
Vid sorteringen duga blott pigghvarren, släthvarren, tungorna och koljorna; allt annat, hajar, rockor, cle smakliga knorrhanarna och rödspättorna sopas åter öfver bord och kastas i hafvet. Det skar mig i hjertat vid åsynen häraf, och till och med fiskare beklagade detta åtgörande. Af hvarje fisketag går på detta sätt den ojemförligt större delen förlorad. Vid ett tag uppskattade jag de 10 — 13 tum långa rödspättor (weserspättor), som på detta sätt sopades öfver bord, till ett antal af 500 stycken. Fiskarne förklarade dock detta tal vara allt för lågt tilltaget. Visserligen behåller mai> skåpet ett par mål af denna fisk (ty rödspättan är synnerligt välsmakande), och på flera af kuttrarna sågo vi också vanten prydda med underliga knippen, bildade af hundratals spättor, som der voro upphängda till torkning och hvilkas hvita blindsidor lyste klart mot solen. Dessa tagas sedermera hem till proviant af det gifta manskapet, och när de blifvit uppblötta, förtär man dem med god smak. Men det är också allt. Det allra största flertalet går förloradt och tillintetgöres alldeles onödigtvis. Och hvaraf kommer nu' detta barbariska slöseri? Tyskarna äro ännu i dag ej något egentligt fiskätande folk; man köper endast de fiskarter, man känner. Knorrhanarna, som ha ett tjockt köttlager och smaka mycket godt både kokta och stekta, finna ingen afsättning på torget; rödspättorna, som på Bremens gator nästan dagligen utbjudas som »lefvande buttor», dem vill ingen ha,
om de slagtas samt med uttagna inelfvor och inpackade i is sändas till torget. Till och med de små koljorna, som i mängd gå in i trawlen och fastna der (ehuru de tyska näten ha vidare maskor än de engelska), kan man antingen alls icke få sålda, eller får man dem så lågt betalade, att de ej kunna bära frakten, medan i England hvarje sådan fisk gäller åtminstone en penny. De nämda fisksorterna skulle eljest ensamma kunna betäcka största delen af omkostnaderna for fisket. Det är först genom att bereda afsättning af dem, som fiskeribolagen kunna blifva, hvad de önska vara: en välgerning för folket, ej blott skaffningsanstalter för några läckergomars bord.»
Detta fiske med trawlen, hvars förträfflighet som fångstredskap ingen lär förneka, hotar emellertid att gifva anledning till rätt ledsamma förvecklingar.
Fig. 333. Pigghvarr.
Källa: Internet Archive ·
