Sida 557
Fiske och sjöjagt
SILLFISKET.
557
årligen förbrukade ensamt i denna stad! 1864 beräknade man, att i de skotska fiskerierna utrustades ungefär 11000 båtar för sillfiske. Dessa båtar voro bemannade med 41 000 sjömän, och deras nät upptogo en yta af 335 millioner qvadratfot, d. v. s. de skulle kunnat täcka en yta af 26V2 geogr. qvadratmiL I det hela räknade man 69 000 menniskor syseisatta vid fångsten och inpackningen, deribland 2 000 tunnbindare, 3 700 sjåare, 1200 saltare och öf ver 20 000 qvinnor, som syselsattes med rensningen och inpackningen. För 26 År sedan användes ett mindre antal nät än nu, men man fångade med dem ändock ungefär lika mycket. Många i forna dagar rätt rika sillfiskeplatser gifva nu för tiden blott ringa fångst. I de lättast tillgängliga hafstrakterna har fisken först försvunnit; i synnerhet gäller detta om trakterna närmast starkt befolkade kuster. Efter 1864 ha skottarna börjat fiska med god
Fig. 328. Sillfiske vid Dunbar.
framgång äfven under vintermånaderna; likväl är detta försök ännu för nytt, att man skulle kunna bedöma, om det verkligen har framtid för sig. I grefskäpet Caithness, der den nämda staden Wick är hufvudorten, voro under det året 10 000 fiskare med 1 400 båtar syseisatta. Deras inkomst belöpte sig till 2 835 000 rdr. Med denna siffra till beräkningsgrund skulle man kunna uppskatta hela vinsten endast af det skotska sillfisket till minst 4 590 000 rdr årligen.
De hufvudsakligaste utförselplatserna för sill äro i Skotland: Wick, Peterhead, Fraserburgh och Dunbar. Den största delen sändes till Königsberg, Stettin, Hamburg, Harburg och Helsingör. Peterhead och Fraserburgh allena utförde 1871 tillhopa öfver 250 000 tunnor.
Vid norska kusten mellan Bergen och Stavanger, hufvudsakligast om-Iring och vid Strö mö och öarna nedåt Skudesnäs, vid mynningen af
Källa: Internet Archive ·
