Sida 114
Grufbrytningens ursprung och historia
114
GRUFBRYTNINGEN.
Pallbrytning med öppna rum är clen i Sverige vanligaste metoden så väl vid dagbrytning som äfven vid afsänkande af orter, schakt och andra större rum. Pallbrytning å en ort tillgår sålunda, att man först vid ortgiman, såsom ortens mynning kallas, spränger bort malmen om t. ex. 6 fot djup och 12 fots längd. Härigenom erhållas två afsatser eller pallar, nämligen en undre vid ortgiman och en öfre derinnanför. Genom att nu på samma sätt bortspränga dessa båda pallar erhållas tre, af hvilka den nedersta befinner sig invid det schakt eller den sänkning, hvarifrån orten drifvits, och den öfverst belägna längst in. Fortsattes arbetet än vidare, erhållas efter hvarandra fyra pallar eller trappafsatser o. s. v. Till metoden hör vidare,
att i allmänhet allt det lösbrutna, både fyndigt och ofyndigt, tages upp ur grufvan samt att till skydd mot hennes igenfallande qvarlemnas på behöfliga ställen malm- eller stenpelare och band, stundom hela bottnar, under hvilka brytningen sedan återtages. Fig. 58 visar ungefärligen, huru malmbrytningen medelst pallning försiggår i de svenska grufvorna. Vid A,A och B,B pågår samtidigt malmbrytning; b, b äro band, som qvarlemnas till stöd åt grufvans väggar. U är uppfordringstornet, k konst- eller st ån g g ån g en, som drifver pumparna, H konsthuset, innehållande vattenhjul (eller turbin) och ett stort vindhjul, på hvilket uppfordringslinan är upplindad, /?, h på hjul
Källa: Internet Archive ·
