Sida 561
Fiske och sjöjagt
KABELJ0FI3KET.
561
ungefär 100 och på bredden af 34 svenska mil. Om vintern drar sig torsken tillbaka till djupet, om våren kommer han åter upp mot grunden, och då börja äfven flottorna med hans förföljare att inställa sig.
Yid Islands och Norges kust varar den hufvudsakligaste torskfångsten från februari till slutet af mars, vid Newfoundland från början af juli till slutet af augusti. Linan i backan är ungefär 200 famnar lång, och vid denna hänger en mängd krokar på korta snören, k än s or. Krokarna agnas med småfisk, stycken af fiskkött, krabbor, sandmaskar och dylikt. Härtill användes* i synnerhet dvergtorsken, den så kallade kaplanen (gadus minutus),
Fig. 330. Kabeljofiske vid Newfoundland.
och kabelj ofångsten är i högst väsentlig grad beroende af fisket af denna art* Backan nedsänkes mot bottnen medelst vigter, och några tomma tunnor, som med långa linor blifvit fästa vid henne, utmärka stället, der hon ligger. Tid efter annan tages hon upp, då man borttager fångsten. Ett annat sätt att fiska är att fästa backan eller enkla kroksnören vid båtarna, och kabeljon biter då, medan man ror. När de fartyg, som utgått på detta fiske, kommit till en plats, som visar sig fiskrik, lägger man dem för ankar, fiskarne nedsläppa sina snören framför sig i hafvet, hala qvickt upp hvarje fisk, som nappat, köra en träpinne i hans gap, kasta honom bakom sig och släppa åter
Uppfinningarnas bok. III (u. 2). «Jv)
Källa: Internet Archive ·
