Uppfinningarnas bok: Del 3 (av 7) Tillgodogörandet af råämnena från jordens inre, från jordens yta och från vattnet

244 ÄDELSTENARNA.

ha bildats. Genom dessa inblandningar få diamanterna ofta en dragning i svart, blått, gult, grönt eller rödt, eller ock ha de ett fläckigt utseende, innehållande ogenomskinliga partier och ådror. De klara, ofärgade stenarna ha vanligen en mindre storlek, och deras värde ökas med vigten förvånande hastigt.

Om priset på diamanter kan ingen bestämd uppgift lemnas, då det betingas af varans större eller mindre sällsynthet för tillfället, af modet,, af lyxen, till och med af politiska förhållanden. Emedan ädelstenar lätt kunna undanskaffas, ligger det nära till hands att i tider af politiska omhvälfningar i dem nedlägga och sålunda undandölja stora rikedomar, och detta måste särskildt vara förhållandet i de enväldigt styrda östasiatiska rikena. Härutaf förklaras äfven, hur det kommer till, att, oaktadt just i dessa länder de flesta ädelstenarna erhållas, med undantag nu mera af diamanten, priset på ädelstenar dock vanligen der är högre än i Europa.

I Europa har diamantpriset varit mycket föränderligt, hvartill framför allt annat bidragit de tid efter annan gjorda upptäckterna af stora, förut okända fyndigheter. Så t. ex. gick priset ned, när för halftannat århundrade ' sedan de brasilianska diamantfälten upptäcktes, och de afrikanska fynd, som under de senaste åren gjorts och fortfarande göras, komma, som det vill synas, att föranleda ett liknande prisfall.

Diamanternas vigt beräknas i karat, h varje karat utgörande 1/20 ort, och priset på en diamant om 1 karats vigt är den värdeenhet, hvarifrån man utgår vid bestämmandet af priset på andra både större och mindre stenar. I allmänhet antages priset å större stenar (briljanter) växa proportionell till qvadraten af deras vigt, uttryckt i antal karat, då således en briljant om 2 karat skulle vara värd 4 gånger så mycket som1 en briljant om 1 karat, en briljant om 3 karat ha 9 gånger, en annan om 7 karat 49 gånger så högt värde o. s. v. Denna allmänna regel för prisberäkningen är dock underkastad mångahanda jemkningar och rubbningar, beroende ej blott af stenarnas olika skönhet, utan äfven af det större eller mindre förråd af större stenar, som för tillfället finnes i handeln, samt af den olika efterfrågan.

Ar 1871 betalades i S:t Petersburg en briljant af renaste vatten om 1 karats vigt med 300 rubel och i London med 35 pund sterling, motsvarande ungefär 630 rdr. En sten om 30 karat skulle alltså ha kostat vid pass en half million rdr; i följd af de stora afrikanska fynden utbjödos dock i London 1872 stenar om sistnämda vigt till 50 000 rdr.

I medlet af 16:e århundradet betalades, enligt uppgift af Benvenuto Cellini, en-karatstenen med 100 goldthaler, 1609, enligt Boetius de Boot, med 130 italienska dukater, 100 år senare i Holland och Hamburg med endast 80 gulden, 1750 deremot med 120 thaler, medan den kommission, som 1795 värderade de franska kronjuvelerna, antog ett medelvärde af 40 thaler. Sedan dess har priset varit i ständigt stigande. 1830 betalade man 60, 1850 100, 1860 ända till 120 och 1870 mellan 150 och 200 thaler. Till denna pris-^ stegring har den ökade tillgången på ädla metaller väsentligt bidragit, och