Sida 16
De nyttiga bergarterna och stenbrytaren
16 DE NYTTIGA BERGARTERNA OCH STENBRYTAREN.
tände en afsättning ur hafvet, mycket rik på djurfossil, men med få växtaftryck. De eruptiva bergarterna äro förnämligast basalt, dolerit, fonolit, pechsten och trakyt. Inom vårt land är denna formation med säkerhet känd endast i Skåne och Bleking, der hon förekommer på spridda håll såsom grönsand, gråkrita och skrif krita.
Med kritformationen upphör hvad man kunde kalla jordens urtid, hvars alla växt- och djurformer, så vidt man får döma af anträffade fossil, nu mera äro utdöda. Helt annorlunda förhåller det sig med nu följande
D. Tertiära formationer.
Dessa innesluta många djur- och växtlemningar, som tillhöra ännu lefvande slägten, och indelas efter antalet nu mera utdöda arter, som förekomma i de dit hörande berglagren, uti eocen-, miocen- och pliocen- eller undre, mellersta och öfre t er ti är gr upp erna. De utgöras af sandsten, konglomerat, skifferleror, mergel, kalksten och leror med mellanlägrade flötser af brunkol samt smärre lager af poler- och sugskiffer, plastisk lera m. m. Att jordytan äfven under denna period varit underkastad stora, många gånger återkommande förändringar och rubbningar, bevisas genom den mångfaldiga gånger omvexlande aflagringen ur salt och sött vatten. Rikedomen på organiska lemningar, i synnerhet ur djurriket, är särdeles stor. Man har här funnit skelett efter jättelika, tjockhudade däggdjur, efter h valar, fåglar, sköldpaddor m. m. Växtlemningarna, till större delen af palmartad beskaffenhet, antyda, att klimatet varit tropiskt. Af eruptiva bergmassor märkes först och främst basalt samt vidare fonolit och trakyt.
E. Qv artära formationer.
Hit höra alla de bildningar, som uppkommit efter den tertiära tidens slut och före den historiska tidens början, med ett gemensamt namn kallade diluvium. De bestå af sandaflagringar, lera, mergel, grus, rullsten och stenblock, vissa jernmalmsbildningar o. s. v. Åsarnas och strandterrassernas bildning, flyttblockens bortförande, bergens reffling, utsvarfningen af jättegrytorna, bengrottornas fyllning m. m., allt detta inföll under diluvialperioden, då fördelningen mellan land och vatten var fortfarande en helt annan än nu. Denna period är synnerligt rik på fossila organiska lemningar, af hvilka större delen likväl tillhör nu utdöda arter, ofta utmärkta genom mycket stora och starka former. Då funnos redan många köttätande djur, deribland hyenor, grottbjörnar, tigrar och lejon, vidare noshörningar, flodhästar, uroxar, hjortar, hästar^ tapirer, svin, hvalfiskar, delfiner, en mängd vatten- och landsnäckor samt ofantliga tjockhudade däggdjur, såsom megaterier, mylodonter och mammutdjur. Diluvialbildningar förekomma i Sveriges alla provinser såsom utbredda aflagringar af grus, sand och lera, såsom sandåsar, snäcklager, flyttblock o. s. v.
Dessa qvartära formationer öfvergå omärkligt i alluvium eller de aflagringar af sand, kalksten, lera, mergel m. m. samt öfver hufvud alla de ny-
Källa: Internet Archive ·
