Sida 372
De vigtigaste husdjuren
372 DE VIGTIGASTE HUSDJUREN.
Intet annat djur kan i skönhet och inre egenskaper jemföras med hästen. Eld och mod, klokhet och trohet, majestät och ädelhet utmärka honom, när han ej genom menniskans misshandling blifvit förnedrad. Hans vildhet är stolthet, hans mod fruktar h varken eld eller vatten, hans snabbhet är oöfverträfflig, och ädelheten i blicken delar han endast med menniskan, af hvilken han, ty värr, äfven kan lära sig dåliga egenskaper. Då en afdelning spaniorer under de napoleonska krigen i århundradets början på fartyg lemnade Jutland och lössläpte sina ädla andalusiska hästar, såg man, huru dessa, vana vid kriget, anföllo och förderfvade hvarandra. Mellan den ädla araben och den lilla raggiga sibiriska hästea ligger en otalig mängd af raser.
Om hästens hemland är att söka i Högasiens stepper, vet man ej, lika litet som man känner, om de vilda hästhjordarna i öknen Gobi äro en urras eller ej. Att hästen i forna tider blott tillhörde gamla verlden, är dock kändt. Luftstreck, förädling och åtskilliga yttre förhållanden frambragte småningom en mängd skiljaktigheter i gestalt, färg och egenskaper. Man betrak te blott särskilda delar af djuret. Sålunda finnas, hvad formen på hufvudet vidkommer, långa, korta, breda, rams(kopf)-, svin-, gädd- och kilhufvuden. Ryggen kan vara rak, sänkt och karprygg, öronen små, stora, styfva, rörliga, slappa, hofvarna runda, höga, platta, trånga, klufna o. s. v., samt ben, hals och man af högst olika slag. Höjden skiftar emellan 6 qvarter och 14 qvarter 4 tum. Lifslängden beror af rasen, användningen och underhållet. Aristoteles omtalar en 69 år gammal häst, men man kan i allmänhet beräkna lifslängden till 40 och tjenstbarheten till 25 år.
Hästens färg är mycket olika. En stor mängd färgnyanser finnes. Som grundfärger kunna anföras skimmel, fuchs, brun, gul, isabella, tiger och skäck, förutom svart och hvit. Till färgen höra äfven tecknen på extremiteterna, såsom hvita fötter, fläckar, bläs o. d.
Hästens ideal i yttre skönhet, säger Masius i sina Naturstudier, är ännu, liksom i Assyriens och Persiens blomstringsdagar, den arabiska hästen (fig. 231). Der Akos' och Arios' silfverklara flöden vattnade Mkeas slätter, betade den af elden och vinden födda hästen, till hvars stammoder Allah sade: »jag har skapat dig utan like; verldens rikedomar skola hvila mellan dina ögon, jag vill göra dig lyckligare än alla andra djur, och kärleken till dig skall städse bo i menniskornas hjertan. Du skall flyga utan vingar, och din rygg skall endast bestigas af dem, som dyrka mig.»
Samslägtingar till hästen äro zebran, qvaggan, vildåsnan, dsj i gg etajen eller halfåsnan och d au ven eller tigerhästen. Af dessa ha åsnan, halfåsnan och tigerhästen 5 ländkotor, alla de andra. 6. Som husdjur omtalas hästen i bibeln redan 1860 f. Kr. På de äldsta minnesmärken ser man honom städse blott för vagn, och först senare blef hans värde som riddjur insedt. Moses' Farao hade dock redan ett ståtligt kavalleri.
Genom parning af häst och åsna uppstår mulåsnan, då hästen, och mulan, då åsnehingsten utgjort fädernet; de förra bastarderna äro dock af vida större värde än de senare; de användas mycket i södra Europa till förhastar
Källa: Internet Archive ·
