Sida 420
Skogen, hans skötsel och vård
420
SKOGEN, HANS SKÖTSEL OCH VÄRD.
lemna höga stubbar, då trädet är omgifvet af stora stenar, mellan hvilka väl yxan, men ej sågen kan användas. I sådana fall nytjar man derför båda verktygen gemensamt. I grofva träd indrifvas kilar efter sågbladet, hvilket dock måste ske försigtigt, så att ej stammen uppspjelkas.
Att på detta sätt fälla trädet »från stubben» är det vanligaste, ehuru ej alltid det fördelaktigaste. Likväl är det nödvändigt att stubbarna få qvarstå och med sina rötter binda jorden på branta bergsluttningar med ringa jordlager, liksom de på en mager jordmån genom sin förmultning öka humuslagret. I trakter der snytbaggarna ymnigt förekomma böra de helst borttagas, emedan dessa insekter lägga sin afföda i rötterna.
Yxan, med hvilken vedhuggaren aftrummar och klyfver träden, har en ganska skiljaktig form i olika trakter. Den hos oss vanliga är rak och i det närmaste formad som en kil samt till storleken något olika på skilda trakter. På många ställen i Tyskland begagnas allmänt den s. k. harzyxan, som har bredare blad än vår och är krumböjd, så att yxans hela öfre kant följer den
båglinie, som armens rö-
relse vid huggningen beskrifver. Den amerikanska yxan har på bredsidorna en långs gående upphöjd kant eller en buckla, på hvilken ensamt klämningen verkar vid klyfning. Likaledes har sågen en olika konstruktion; de två hufvudformerna äro: den raka stocksågen och den bug t i ga eller månformiga, hos hvilken tandraden sitter i en båglinie och bättre följer armens rörelse vid sågningen, hvarför denna verkar utefter en större längd af sågbladet än den raka sågen. För öfrigt kunna sågtändernas form, afstånd och skränkning vara ganska skiljaktiga.
Der stubb- och rotveden tillvaratages, uppbrytas stubbarna. Man borttager då jorden omkring de största rotgrenarna, afhugger dessa och uppbänder stubben medelst spakar och bräckbommar, hvarvid arbetet underlättas, . om stubben först klyfves. På en lös jordmån och för trädslag som ej hafva djupa rötter går detta ganska lätt för sig och användes derför äfven belst. Man har äfven konstruerat särskilda stubb rytningsmaskiner, af hvilka finnas många slag. En af de äldsta och enklaste är den så kallade valdteufeln (fig. 265), hvilken består af en stark, jernbeslagen häfstång med dertill hörande kettingar. Genom kettingen A, som slås om något fast föremål, såsom en annan stubbe eller ett träd, erhåller häfs tången C en stödjepunkt vid o, omkring hvilken hon kan vridas fram och åter. Omkring en
Fig. 265. Valdteufeln.
Källa: Internet Archive ·
