Sida 50
De nyttiga bergarterna och stenbrytaren
50 DE NYTTIGA BERGARTERNA OCH STENBRYTAREN.
förekommande hvita kalkstenslager skulle kunna af arkitekter och bildhuggare med fördel användas.
Gips och alabaster stå så till vida kalkstenarna nära, som äfven deras basiska beståndsdel är kalkjord.
Gips utgör en kemisk förening af svafvelsyrad kalkjord och vatten. Färgen är vanligen hvit eller grå, brottet finkornigt (sockerlikt). Den klaraste, mest genomskinliga gipsarten kallas marienglas, de täta eller finkorniga, rent hvita sorterna alabaster. Vanligen tunt inlägrad mellan andra bergarter, men stundom bildande hela bergmassor, är han stensaltetstrogna följeslagare. Såsom temligen lättlöst, användes han sällan till bygnadssten, men hans egenskap att genom glödgning förlora sitt vatten och efter anfuktning åter begärligt insupa samma ämne samt dermed hårdna till en fast massa gör honom mycket användbar till rappning, stuckaturarbetenr aftryck af byster och medaljer, gipsbilder, konstgjord marmor, erhållen genom gipsbrukets (gipsstuckens) utrörande med åtskilliga färgande ämnen, gipsförband m. m. Obränd gips är ett förträffligt gödningsämne.
Af alabaster förfärdigade redan de gamla hvarjehanda praktföremål; i synnerhet var han mycket omtyckt i Egypten, der man med förkärlek använde denna stenart ej allenast till förfärdigande af smärre vaser och kärl att forvara salvor och smink uti, utan äfven till invändig väggbeklädnad. Stenens lättarbetade art lockade till anbringande af bildhuggerier och inristningar» Många egyptiska tempelmurar bekläddes med alabasterskifvor, hvarå fiskerioch jagtstycken m. m. funnits inristade. Hos grekerna, som ansågo alabastern synnerligt passande till förvarande af deras välluktande oljor och salvor, begagnades till toalettprydnader mest kärl af detta ämne.
Nutidens alabasterindustri har sitt högqvarter i Italien, der i synnerhet Firenze har att erbjuda främlingen prydliga alabastersaker i det rikaste urvaL
Serpentinsten är en bergart, som, ehuru af helt annan mineralogisk natur, likväl kan ställas bredvid alabastern, emedan båda användas mera till allahanda konstsaker än till egentlig bygnadssten.
Till sin hufvudmassa består han af ett vattenhaltigt talkjordssilikat, mineralet serpentin, hvilket i sin renaste form, då det kallas ädel serpentin, genom sina vackra, glänsande gula och ljusgröna färgskiftningar erhållit mångahanda konstnärlig användning. Men vanligen innehåller bergarten jemte mineralet serpentin äfven åtskilliga andra mineraliska ämnen, lwaribland i synnerhet märkas svafvelkis, magnetisk jernmalm, platina, asbest, glimmer, bronsit och diallag, emedan dessa inblandningar ofta gifva bergarten en ganska utmärkande teckning och färgskiftning.
Serpentinstenen, om hvars bildningssätt vetenskapsmännen ännu äro mycket osäkra, men som af några anses vara en metamorfoserad gabbro, är en mjuk, nästan glanslös, ,massformig bergart af merendels mörkgröna, men äfven röda, bruna och gråaktiga färger. Vanligen är stenen enfärgad, men stundom om-
Källa: Internet Archive ·
