Sida 12
I. Rörelsernas utgångsställningar
12
RÖRELSERNAS UT (MNUSSTÄLLNINfJ AK.
Den stående grundställningen uttrycker styrka, mod och beslutsamhet. Djuret går med sitt hufvud vändt emot jorden, men menniskan återger i den upprätta ställningen uttrycket af sin bestämmelse att herska på jorden, men äfven på samma gång sin förmåga att med tanken höja sig öfver det jordiska. Ställningen är en sinnebild af det ädla och upphöjda. Den är den egentliga grundställningen för pedagogisk gymnastik, för vapenföring, för esthetisk gymnastik och för ett stort antal rörelser inom sjukgymnastiken. Derjemte bildar den i många fall grundställningen vid vanliga arbetsrörelser.
2. Knäsiående grundställning.
Uti knästående grundställning stöder man med knäna och främre ytan af underbenen på en plint, madrass eller dylikt, hvarvid fötterna ligga utom det begagnade underlaget. Härvid hvilar kroppstyngden hufvudsakligen på knäna. De inre ytorna af knäna och fötterna hållas tätt slutna intill hvarandra, kroppen intager i öfrigt, liksom uti den stående grundställningen, en otvungen lodrät ställning.
Kroppens tyngdlinie är här något förkortad, hvarför ställningen borde vara mindre tröttande än den stående grundställningen, men ovanan vid denna ställning gör att den, utsträckt något längre, kännes oangenäm och tröttande. Knästående ställning är egentligen blott en modifikation af den stående grundställningen, men den ger upphofvet till flera inom sjukgymnastiken lämpliga härledda utgångsställningar, och upptages derför såsom en grundställning.
3. Sittande grundställning.
På plint, stol eller dylikt intages en sittande ställning, så att sätet och bakre delen af låren hvila mot underlaget. Underbenen med insidorna slutna till hvarandra bilda en rät
Källa: Internet Archive ·