Sida 15
I. Rörelsernas utgångsställningar
HÄRLEDDA UTGÅNGSSTÄLLNINGAR.
15
genom upplyftning och förande af tåspetsarne från Fis- ''■ den ena till den andra ställningen. Kroppen bibehåller \~) \ sig i öfrigt lodrät såsom i grundställningen. Fig. 6. :|g|g^
2. Tåstående.
Vristerna äro spända och hälarne, upplyftade, utan att vara skilda från hvarandra, hvarvid kroppen får en lindrig framåtskjutning. Kroppstyngden hvilar på främre p. ändarne af första och femte mellanfotsbenen, samt ' på tåspetsarne. Fig. 7.
3. Nigstående.
Böjningen sker i höft-, knä- och fotlederna. Böjningen kan ske lindrigare eller djupare, men såsom norm för böjningsgraden bestämmes att böjningen ej skall drifvas längre än att låren och underbenen komma uti en rät vinkel till hvarandra; knäna föras utåt så att de äro i samma plan med fötterna. Bål och hufvud uppbäras lodrätt; armarne nedhängande vid sidorna. Fig. 8.
Benämningai*na krokstående och knäböjstående begagnas äfven för denna ställning.
4. Nigtåstående.
Denna ställning är fullt öfverensstämmande med nästföregående utom i afseende på fötterna, som här äro i tåstående ställning. Fig. 9.
•">. Gångstående.
Endera foten flyttas två fotlängder rätt framåt, hvarefter kroppstyngden fördelas lika på båda benen. Fig. 10.
Om det vid denna eller andra utgångsställningar särskildt afses höger eller venster ben, så betecknas densamma med h. eller v., t. ex. v. gångstående.
Källa: Internet Archive ·