Sida 19
I. Rörelsernas utgångsställningar
HÄRLEDDA UTGÅNGSSTÄLLNINGAR.
19
Grenstående ger en mera stadgad ställning, den fixerar bäckenet, så att rörelser, som utgå från denna ställning, få en mera bestämd och begränsad karakter. Utfallstående är en betydligt svår utgångsställning, som förutsätter utvecklad muskelöfning. Trappstående förorsakar en förminskad spänning i de yttre delarna å den trapp-motsvarande sidan.
Häl- och vriststödjande ställning kan äfven bidraga till en specielare och bestämdare inverkan på ben, bäcken och bål.
b) Med öfre extremiteterna.
Armarne äro vid sina utgångsställningar antingen böjda eller sträckta i horisontel eller lodrät riktning.
1. Böjstående.
Härvid förblifva öfverarmarne i sin lodräta ställning nedåt, slutna intill sidorna; underarmarne deremot böjas intill öfverarmarne rätt uppåt med
händerna i supinationsställ- Fig. 18. Pig. 19.
ning. Axlarne skola vara väl bakåtdragna och underarmarne utåtvridna. Fig. 18.
2. Framförböjstående.
Öfverarmarne föras i horisontelt läge utåt, i samma höjd och linie som axlarne; underarmarne hållas i samma höjd som öfverarmarne, men böjas i riktning inåt till en spetsig vinkel; flatsidan af hvardera handen vändas nedåt med väl bakåtdragna armbågar. Ställningen kallas ock: simstående. Fig. 19.
Källa: Internet Archive ·