Sida 103
Kronofogdens dotter.
Keijserska huset vid Röda bodarna är närmaste grannen till den gård der min principal hade sitt verk. Det är, som man vet, en ståtlig och med stil uppförd byggnad med sin borggård, sina handelsbodar på nedre botten, sin entre-sol och sina paradvåningar deröfver. Bygdt på pålar, ansågs det prisgifvet åt undergång hvarje timme och stund. »Men sjunker det,» anmärkte min principal, »så sker det åt sjösidan, och då ramlar det öfver roddarmadamernas hufvuden, hvilket ej kunde skada dem, men sjelf kan jag vara fullkomligt lugn för hästar och vagnar, hustru och barn.» Keijserska huset, som byggdes eller påbyggdes i min barndom, står dock ännu qvar med sin enkla men nätta fasad åt Rödbotorget.
Några rum af entre-soln uti detta hus beboddes någon tid af en mamsell Ahlén, dotter till en åtta år förut afliden kronofogde öfver något af mellersta Sveriges fögderier. Några år efter faderns död hade hon flvttat till Stockholm och kunde vid den tiden jag blef bekant med henne vara omkring fyrtio år, en ålder då, efter hvad man påstår, ogifta qvinnor bli af ett svårt och knarrigt lynne, emedan de först då komma under fund med att de blifvit duperade af samhällets lagar. Huruvida någon sanning ligger i detta påstående, känner jag ej; men det vet jag, att jag sällan sett ett så vänligt och fridfullt ansigte som den gamla mamsellens i Keijserska huset.
Hon hade sina fönster åt vår gård, och jag såg henne dagligen träget sysselsatt med vanligt fruntimmersarbete,
