Sida 258
Ill. J. N.[=Jenny Nyström]
Spökhuset vid Bryggargränd.
Ungefär vid den tid jag lemnade skolan hade Stockholms allmänhet mycket att göra med ett tvåvånings stenhus vid Bryggargränd, om hvilket de mest vidunderliga historier voro i omlopp. Bord och stolar, som, öfverlemnade åt sig sjelfva, annars hålla sig så tysta och stilla, brukade uti det hus, hvarom fråga är, begagna sina fyra fötter äfven för att gå omkring och stöka i rummen, till stort förfång för husmödrar och städerskor. Så hade till exempel en ung qvinlig figurant vid kongl. teatern, hvilken bebodde ett rum på nedre botten, vid hemkomsten från operan funnit sitt kaffebord stående midt på golfvet och dukadt som till middag och med hennes fyra stolar rundtomkring, alla helgdagsklädda, det vill säga utan öfverdrag, oaktadt detta suttit på och bordet stått vid fönstret samt bordsduken legat i skänken, när hon gick ut om morgonen. Men icke blott en, utan flere gånger hade samma bord och stolar på detta sätt lekt främmande under hennes bortovaro, fast hon haft både rum och skänk ordentligen igenlästa och ingen i huset under hela dagen sett till någon främmande person.
Två trappor upp bodde en ung konstförvandt, som tidigt hvarje morgon vintertiden brukade göra upp en liten
