Sida 166
Ill. J. N.[=Jenny Nyström]
Bo Jonson Grip.
Vi hade en dräng vid namn Nils Ersson, son af en torpare under Djursholm. Vid hans antagande yttrade hans mor, en from gumma, till mig följande:
»Goda herre, haf ett vaksamt öga pä Nisse! Inte är det just något ondt i honom, men han är bara så läsligt enfaldig.»
Det är inte »bara» det, tänkte jag, ty att vara »fasligt enfaldig» är nästan det värsta som kan hända en menniska.
Nils Ersson jäfvade icke heller på något sätt denna tanke. Åt sig sjelf lemnad, gjorde han hvarken ondt eller godt men var städse färdig till allt och stålsatt mot intet. Det berodde blott på hvem som för tillfället fick hand med honom. En gammal särdeles gudfruktig piga, boende i
