Sida 7
Figge Höglund.
Figge Höglund var namnet på en yngling, som år 1826 gick i S:t Clara Trivial-skolas fjerde klass. Han var långt ifrån en af de flitigaste, men för sitt goda hjerta och sitt hurtiga väsen särdeles omtyckt af kamraterna. Af sin mor, hustru till en vaktmästare i något af verken, bestämdes han tidigt för det andliga ståndet. Han hade en gång vid sex års ålder svept omkring sig moderns svarta kappa, af hennes mössband knutit sig ett par prestkragar och till prestkappa användt faderns svarta byxor. Så utstyrd, hade han predikat långa stunder, men dervid gestikulerat så ifrigt, att han dunkat sönder ett litet får af porslin, som fru Höglund nyligen skänkt sin man på hans fyrtionde födelsedag. Den lille profpredikanten fick till kollekt en risbastu för det han slagit sönder det lilla fåret, men hans profpredikan för öfrigt gjorde ett sådant intryck på modern, att hon i sonen trodde sig finna ämne till en väldig herde för den kristna församlingen, så framt han i tid genom tjenlig aga lärdes att handskas varligt med fårahjorden.
Figge Höglund, stark i sjelfva predikandet, hade dock ohjelpligen svårt för dogmerna. Gud vete om han någonsin fick i sig katekesen; men säkert är, att en hottentott icke skulle haft svårare för att lära sig »Alnanders salighetslära» än Figge. Förgäfves använde Trysén, skolans dåvarande rektor, för hans salighet alla sina gamla och välkända kraftmedel.
»Hvarför läser du inte öfver, din odåga?» sporde den stränge rektorn.
»Jag läser öfver, men jag kan inte fatta salighetens ordning,» svarade Figge, »och jag kan inte hjelpa det,» tillade han vresigt.
