Sida 244
Lars Blom.
En af mina skolkamrater hade en äldre bror, som var trädgårdsmästare på någon af de större egendomarna i närheten af Stockholm och hette Lars Blom, trettio år gammal, när jag först såg honom. Han var kort till växten, men ovanligt axelbred och stark, hade ett nästan klotrundt ansigte, rödbrunt af helsa och sol, de lifligaste svarta ögon, något krokig näsa och temligen stor mun, som visade ett par rader de hvitaste och bredaste tänder. Ett korpsvart, tagelstyft hår hängande långt ned på hans skuldror, men alltid väl kammadt och benadt, och polisongerna, af samma färg och täthet, sammanknöto sig under hans breda haka. Han såg ut, med ett ord, som »drag för tusan!» ett expressivt uttryck om personer med beslutsamhet och kraft.
Lars Blom var ogift, men hade tvenne minderåriga syskon att dra försorg om, en syster, som han höll i pension, och en bror, som han höll i Clara skola. Vid hvarje examen var trädgårdsmästaren närvarande, vanligtvis i grön syrtut med stora perlemorknappar, och när han uppenbarade sig, strålade allas våra ansigten af erkänsla och glädje, ty man var säker på att efter examens slut få slå ring omkring ett större äppelknyte, som, utan afseende på under termin ådagalagd flit och skicklighet, fördelades lika mellan alla. Äfven lärarne mottogo honom med stor välvilja, ty åt dem hade han med sig hvar sin klase drufvor eller någon annan orangeriets läckerhet, och den stora blombuketten, som examensdagen prydde katedern, var en present af honom. Terminsafgiften åt lärarne betalade han för det mesta in natura. Sålunda fick man uti listan, som cirkulerade i klassen, bland summorna: 13: 16, 6: 32, 3: 16, gifna efter råd och lägenhet, ofta läsa: »En tunna hvita gyllen och en
