Sida 20
Mannens andra hustru.
En eftermiddag inkom jag på kontoret för att taga kännedom om de under min frånvaro gjorda beställningarna, ty jag hade för min principals räkning varit ute i staden. Jag fann då bland annat följande:
»Beställes af hr kramhandlaren F—d vid Drottninggatan en fyrsitsig täckvagn att kl. 7 e. m. köra till Hagalund.»
Det var ungefär åtta månader efter den afton då jag skjutsade hans f. d. hustru till Norrbacka; men icke dess mindre spratt jag till vid kramhandlarens namn, och ånyo ljöd i mina öron dialogen mellan mannen och hustrun bredvid värdshustrappan den der kalla vinterqvällen.
Det fins någonting värre än att begå ett brott, och det är att sjelf försvara brottet, helst när försvaret endast består i nya grofva förolämpningar mot den oskyldigt lidande, såsom fallet då var. Deraf härledde sig den djupa ovilja jag hyste för den der kramhandlaren; ty att beskärma mig öfver otrogna männer kunde väl aldrig falla mig in, emedan detta är något så vanligt här i verlden och är dessutom fruarnes ensak.
Jag beslöt genast att, i drängens ställe, sjelf bestiga kuskbocken och köra herr F—d till Hagalund. Hvad som egentligen förmådde mig till detta beslut, minnes jag icke nu. Var det kanske min afsigt att sätta hästarne i sken och dymedelst köra halsen af kramhandlaren? Nej, och icke heller hade detta kunnat gå för sig med mina sansade hästar. Men liksom man gerna söker beröring med goda menniskor, antingen för att sjelf få någonting godt af dem, eller för att på något sätt kunna visa dem sin erkänsla och tjenstaktighet, så söker man understundom sammanträffa äfven med de
