Sida 38
Ill. G. Stoopendaal
Spanska svarten.
»Första kapitlet om menniskan och det andra om hästen,» heter det; men ibland kunde det gerna vara tvärtom, ty, sanningen att säga, har jag ofta tyckt mera synd om hästar än om menniskor.
En dag inleddes på vår gård en ovanligt stor hingst, svart som kol och glänsande som siden.
»Hvar har patron fått den der ifrån?» frågade jag min husbonde, som kom på samma gång.
»Jag har köpt den af spanska ministern,» berättade han.
»Han har då något fel?»
»Ja, i ena bakskånken, men han blir synnerligen bra för Clara likvagn.»
»Hvem ska han då gå i par med?»
