Sida 152
»Ifvarson skall brinna!»
inhysa betalande vansinniga af bättre stånd. I ett af dem satt en urmakare, hvilken visade oss en urtafla.
»Se hvilken herrlig uppfinning!» yttrade han till oss; »hitintills trodde man, att tiden beherskade allt, men jag har visat huru man beherskar tiden, ty se bara på taflan här! Den lidande klagar öfver att tiden går för långsamt, men hvad gör jag då? Jo, jag för helt enkelt visarn ett hvarf omkring och dödar sålunda i en handvändning tolf hela timmar. Nu är hon åtta på morgonen, men ett tu tre är hon åtta på qvällen, inte sant? ... Den lycklige deremot tycker tiden går för fort, men hvad gör jag då? Jo, jag för lika enkelt och hastigt visarn ett hvarf tillbaka. För en sekund sedan var det afton, men nu är det morgon igen, och detta kunde verldens alla vise icke påfinna!»
»Men,» invände jag, »kan ni af ett barn på ögonblicket göra en gubbe och lika hastigt förvandla en gubbe till barn?»
»Ännu inte,» svarade han; »men detta blir föremål för en senare undersökning, som bestämdt skall krönas med framgång, emedan den helt och hållet hvilar på den förra. Kom hit i morgon, och jag skall visa er, att äfven den frågan är löst.»
»Är ni död eller lefvande?» frågade mig en annan dåre, som kallades för »magistern» och troligtvis varit en studerad man.
»Lefvande,» svarade jag.
»Bevisa det, men det kan ni inte,» tillade han genast, sparande mig besväret; »ni tror er vara lefvande derför att ni kan gå med fötterna, svänga med armarna och andas med lungorna, men ni bedrar er! Båten går fortare än ni, vattenhjulet svänger raskare än ni, och blåsbälgen andas starkare än ni, men vågar ni derför påstå att båten, vattenhjulet och blåsbälgen äro lefvande varelser? ... Nej, död är ni, och döda äro alla.»
»Men hvem är då lefvande?» frågade jag.
»Jag,» svarade dåren, »jag är den ende lefvande i verlden.»
»Hur bevisar ni det?»
»Den måtte väl vara lefvande, som ser att alla andra äro döda,» förklarade dåren med ett leende af högsta belåtenhet med sig sjelf och medömkan med andra.
Man skulle nästan kunna tro, att dårarne äro lyckligare än vi andra menniskor. Liksom de, älska äfven vi våra
Källa: Project Runeberg ·