Sida 184
Fröken Mimi
Hon sade sannt: hon var mycket förändrad, och få voro spåren af hennes förra skönhet. Glansen hade helt och hållet lemnat hennes ögon, för att, såsom jag tyckte, stanna på de yttersta spetsarne af hennes kindknotor, skiftande der af en hektisk rodnad. En smärta, omätlig till djup och obeskriflig i ord, sammanpressade mitt bröst, och för all verldens herrlighet skulle jag i denna stund icke kunnat få fram ett enda ord.
»Det var en herrlig predikan!» återtog hon ännu mattare; »hvarför får ej den lidande själen följa sådana ord till en annan verld . . . till . . .»
Slutet dog bort i en hviskning, hvars mening jag kunde fatta, men ej höra, hvarefter hon aflägsnade sig långsamt, följd at en betjent och styrande sina steg åt norra kyrkogårdsporten. I detsamma återkom Svan till mig. Hans hjerta föreföll mig lika fullt som mitt, ty, utan att yttra något åt hvarandra, togo våra blickar rigtningen åt nyssnämnde port. Också tyckte jag mig helt nära Evelina skönja den hvita kransen på det svarta håret. Af en högst egen tillfällighet kommo de två, just som de uppnått porten, att på samma gång skåda tillbaka åt det ställe, der vi ännu qvarstodo. På samma gång blottade min vän och jag våra hufvuden till en ny afskedshelsning, som af dem begge med mildt småleende besvarades.
Det var morgonstjernan, som smålog emot honom, och aftonstjernan, som smålog emot mig.
*
När en flicka gått och läst, såsom det heter, har hon med detsamma sagt ett evigt farväl åt de der byxhålkarna, som voro så lämpliga för hennes barndomslekar. Med den långa klädningen börjar en bana af helt andra bestyr, till det mesta okända för mytens tre gracer, hvilka åtminstone icke hade toiletten att bekymra sig om. Mödrarna äro vanligtvis fasligt angelägna om, att deras döttrar icke längre skola betraktas som barn. Dessa skola nu behaga Gud och hela verlden, den senare mest.
»Gudnås! jag får väl inte längre behålla min dotter,» säger modern, medan hon gör allt i verlden för att bli af
Källa: Project Runeberg ·