Sida 17
Hustrun
Hon svarade med ett uttryck i orden som ännu susar i mina öron:
»Ack! jag har älskat så mycket, att jag icke haft tid att skaffa mig några vänner!»
Hvad skulle jag göra? Jag fick ej köra henne hem till sig; jag kunde ej lemna henne på gatan. Jag tog mitt parti och förde henne hem till min mor.
Gumman mor min brummade emot i början, men lugnade sig när hon hörde fraset af den olyckliga fruns sidenklädning och blef varse de tre tjocka guldringarne på hennes finger; men hvaruti lyckan af dessa tre guldringar bestod, derom fick min mor snart upplysning. Ungefär tre veckor vistades den arma hustrun hos min mor, under hvilken tid skilsmessan mellan henne och hennes man beramades.
Aftynande dag från dag, reste hon slutligen till landet, men lemnade, såsom ett bevis af sin tacksamhet, åt min mor en vacker sidenklädning och åt mig en liten bröstnål med rosenstenar. Min mor är särdeles förtjust i sidenklädningen; men åsynen af bröstnålen gör mig alltid vemodigt stämd, ty rosenstenarna glittra som tårar.
*
Källa: Project Runeberg ·