Sida 211
Kalle Utter
»Skäms du inte? Ska’ du besvära äldre folk med det? . . . Sätt genast på masken, eller sätter jag dig på kroken i stället!»
Med gråten i halsen måste lille baronen fullgöra detta åliggande, som blef allt besvärligare ju mer det nappade, och det torde vara svårt att afgöra hvem som pinades värst, masken eller lille baronen. Några timmar derefter inträdde på gården informatorn med discipeln, den förre gnolande på »Kommer du åter med gudaprakt», och den senare, eller lille baronen, lipande och bärande i hvardera handen en stor enklyka eller vidja, begge fullsatta med de ypperligaste aborrar, medan öfver hans späda axel hängde tvenne stora vid käkarna sammanbundna gäddor, som sprattlande piskade med sina stjertar den blifvande fideikommissarien både fram och bak.
»Bär nu in aborrarna i köket,» tillsade informatorn sin discipel, »och be din mamma inte koka dem i för mycket vatten . . . till sås behöfs ingenting annat än skiradt färskt smör med persilja . . . Gäddorna kan du bära ner i iskällaren, så hålla de sig nog till i morgon middag. . . Adjö nu med dig, din trasker! ! eftermiddag ska’ vi väl till med katekesen.»
Derefter gick informatorn in i sitt rum och kom ej att bli vittne till den öfverraskning och bestörtning, som friherrinnan erfor, när hon, skyndande utför trappan sin son till mötes, såg hvilken bedröflig figur denne, trots sin stora fiskelycka, gjorde. Kalle Utter tog sig emellertid sin förmiddagslur, som blifvit en vana alltsedan han blef civis academicus. Men klockan fyra var han på benen igen och visade sig ånyo i matsalen, för att intaga sin middag.
Den friherrliga familjens köld vid kaffebordet var ett intet mot den, som röjde sig vid middagen. Ingen besvarade informatorns helsning, och man låtsade icke ens se honom. Också hade han, såsom vi sett, betydligt mer dokumenterat sig sedan frukosten. Detta bemötande undgick likväl Kalle Utter, hvars blickar förgäfves sökt bränvins-bordet och, i stället tör de väntade aborrarna, upptäckt köttbullar med bruna bönor, en anrättning, som han för längesedan ätit sig lystmäten på hos »mamma Joholm» i Upsala.
»Det här blir en riktig bönestund,» anmärkte han half-högt, i det han med en dyster blick på de bruna bönorna
Källa: Project Runeberg ·