Sida 48
Den sofvande kusken
Hvad är de t för väsen?» frågade kammarrådet, »ed-släppande vagnsfönstret och tittande ut.
»Hvad i Herrans namn!» ropade en herre i öfverrock, som i detsamma kom ut ur porten till det hus, vid hvilket ekipaget höll; »är det herr kammarrådet, och nu först? >•
»Javisst, bästa notarie . . . jag kom just nu . . . brudparet måtte väl inte ha väntat på mig för länge... jag skall officiera som brudens far, gubevars . . . Men klockan kan inte vara mer än några minuter öfver åtta . . . Var så god, herr notarie, och hjelp mig upp med vagnsdörren, tv...
»Inte mer än åtta!» upprepade notarien förvånad; »hon är ju öfver tolf på natten . . . man väntade en hel timme på kammarrådet, men som ...»
»Ar herrn galen!» afbröt kammarrådet; »säger herrn att klockan är tolf på natten!»
»Ja visst. . . kammarrådet ser ju, att gästerna hålla på att gå och att vagnarne stå här för att hemta dem som ska åka.»
Kammarrådet slog sig för pannan och rusade ur vagnen.
»Det vore väl f-n!» ropade kammarrådet alldeles utom sig; »se, jag råka slumra in litet och ... då har man väl också superat redan och ...»
»För en timme sedan,» upplyste notarien; »det varen rätt magnifik supé, ska jag ha den äran att säga.»
»Hör du, din drummel, ditt nöt, din åsna!» skrek kammarrådet, vändande sig mot kusken; »hvarför väckte du mig inte, din slyngel! Hvad har du gjort under hela denna tid, din usling!»
»Jag og ar söfvit lite grann,» var Jan Anderssons svar.
»Jag ska söfva dig jag, din stryker!» röt kammarrådet och började rappa på vår sjusofvare med sitt spanska rör; men sjelf snart ett föremål för de omkringståendes löje och dessutom ovan vid ringaste ansträngning, måste kammarrådet, skamflat, schackmatt och hungrig till på köpet, krypa tillbaka in i vagnen, fara hem och nöja sig med en smörgås och ett glas ölost.
Efter den bedriften fick aldrig Jan Andersson mer bestiga kuskbocken. Han blef uppsagd ur tjensten, och alla ansågo honom för en förlorad menniska. Men hur han soi, sof han sig likväl till lyckan. Han hade nemligen lyckats vinna en parmmätarenkas hjerta.
»Jag tar hellre en man som sofver för mycket än en som vakar för mycket,» förklarade parmmätarenkan inför
Källa: Project Runeberg ·