Sida 58
Theodor Sandström
mig många tjenster, ty att tjena andra, synnerligen den svagare och förtryckte, var hans hufvudelement. Han skaffade min mor en pension och mig arbete genom renskrifning, alltid betalande dubbelt mot andra. Snart märkande, att han för mycket tog ur sin egen rätt klena kassa, vägrade jag-mottaga mer än hvad af andra bestods. Men se, då biel' han het, och het kunde han vara med besked, tv stark hetta är alla starka lågors hufvudegenskap. Han slog näfven i bordet och bad mig antingen göra som han ville eller också dra för tusan d—r!
En morgon vintertiden kom han till mig.
O. ^ O
»Höglund, har du någon riktigt dålig släde?» frågade han.
»Välj, och du skall ej stanna i qvalet?»
»Och någon lika dålig häst?»
»Kom och se,» svarade jag och förde honom in i stallet.
»Fy tusan, så’na krakar!» anmärkte han med skäl; »endast menniskan kan martera hvad sjelfva tigern skulle lörsmå, och likväl behöfver jag ett dylikt praktexemplar.»
»Men livad säger du om Spanska svarten?» frågade jag, tv Spanska svarten lefde ännu; »han ser visst lika skral ut som de öfriga, men han springer dock bäst.»
»Spanska svarten skall göra furor i dag . . . Haf din snabblöpare i ordning precis klockan tolf. . . Vill du åka med, så bjuder jag på det briljantaste slädparti förut och på den finaste middag efteråt.»
På slaget tolf återkom han, medförande ett paket, som han nedlade i släden, hvilken onekligen var den sämsta som fans. Derefter intogo vi våra platser, körde alla bakgator vi kunde och gjorde först halt vid Norrtull. Sandström steg ur släden, uppvecklade ett slädnät, gulnadt af ålder och för resten temligen illa medfaret, samt vidare ett par smärre granviskor. Nätet bredde han öfver Spanska svartens rygg, och vid hvardera skygglappen fäste han en viska, så att de på hvar sin sida hängde ner som tvenne tofsar.
»Vill du agera lakej ät mig i dag?» frågade han derefter.
»Åt dig? Ja, gerna,» medgaf jag, och lät honom pryda min hatt med en ofantligt bred guldgalon, gammal och utnött, säkerligen ett lån från någon teatergarderob.
Så utrustade togo vi med vårt ekipage vägen ner till Stallmästargården. Det var den herrligaste vinterdag. Brunnsviken, snöbetäckt och belyst af solen, prunkade i
Källa: Project Runeberg ·