Sida 60
Theodor Sandström
HYRKUSKENS I! Ii RÄTTELSE I!.
»Kör ur banan!» ropade till oss en af betjenterna från den förelöpande ryska racken.
»Dobra russki, dobra borusski!» svarade Sandström, antagande en förnäm hållning i sitt sätt att sköta de grofva lädertömmarna och svängande tagelhurran öfver sitt hufvud.
»Kör ur banan!» upprepade engelska kusken, som körde efter oss.
»Yes, yes, god dam, yes, yes, god dam!» svarade Sandström, likväl utan att ändra kurs.
Luften fyldes af skrattsalfvor och hurrarop från de långsträckta snöparterrerna.
»Stå på dig, Svarten!» ropade Sandström; »du behöfver inte skämmas för dina gamla stallbröder . . . Nätet du bär tillhör prinsessan Sofia Albertinas stall, och Gud Fader, den store snörmakaren, har gjort dina tofsar.»
Spanska svarten, lifvad kanske af bättre dagars minne, ådagalade en förvånande snabbhet. Han trotsade alla Englands bemödanden att köra om honom och följde Ryssland hack i häl, under det att de begge granviskorna dinglade och dängde kring hans hufvud.
»Hoppsan!» fortfor Sandström med ökad munterhet; »vi representera det lilla Sverige, som alltid får sitta emellan för Ryssland och England... hoppsan!... dobra borusski, yes, yes, god dam!»
Efter en kort stund och kanske generadt af det lilla Sveriges inblandning i saken, lemnade diplomaternas slädparti banan, ilande förbi en blind gubbe som sjöng och spelade fiol af alla krafter, men utan att af de förbifarande röna den ringaste uppmuntran.
»Nej, men se bara!» ropade Sandström förargad til! mig; »diplomaterna behandla den blinde gubben såsom de behandla de blinda folken . . . Lyckligtvis är det fattiga Sverige qvar och färdigt att som vanligt betala fiolerna,» tilläde han och kastade sin plånbok åt den stackars spelmannen.
Derefter åkte vi direkte hem, Sandström särdeles förtjust öfver det karnevalsskämt han spelat och som onekligen gaf en komisk anstrykning åt diplomaternas tillställning, hvarom långt förut varit både taladt och tryckt. Diplomatien vill beskratta, men icke beskrattas.
»Jag kunde icke hålla mitt löfte att bjuda dig på middag,» sade Sandström, när vi stigit ur släden, »ty jag är alldeles pank.»
Källa: Project Runeberg ·