Sida 62
Theodor Sandström
»Jag vet det,» sade jag, »det kostar pengar att representera ett land, om än aldrig så ringa.»
»Du tycker säkert att det var för mycket för ett fiolsolo i en snödrifva,» yttrade Sandström; »men hvem hade väl tillfälle att bläddra i plånboken! . . . Och för öfrigt, hvem anser du för den lyckligaste bland alla dem vi sågo på isbanan i dag? Hvem, om icke den blinde gubben, som vet sig trygg mot hungersnöden åtminstone för en månad och som dertill på köpet är blind för verldens högmod, flärd och förakt! . . . Min själ, jag ångrade förlusten af min plånbok; kanske är det i dag för första gången det varit någon välsignelse i den.»
Med en tår i ögat tryckte jag Sandströms hand, hvarefter vi skildes. Äfven jag var nöjd med min dag: jag hade både skrattat och gråtit.
*
Källa: Project Runeberg ·