Sida 96
Min svåraste natt
bättre att utminutera socker och såpa eller fläsk och talgljus? Är det bättre att med obepröfvad värja i hand anföra vaktparaden, svältande under en galonerad rock och beständigt sväfvande mellan arrest på högvakt och bysältnings-häkte på Hornsgatan? Eller är det bättre att såsom extra i verken tjena kongl. niaj:t och kronan för tretton och sexton om året, för att, medan man bedragit sig sjelf på drömmen om lifvet, bedraga annat hederligt folk på deras penningar?. . . Nog vet jag, att jag icke har eller får någon rang, att jag till exempel aldrig blir uppropad på begrafningar 
Ill. G. Stoopendaal. eller dylikt, men hvilken förnuftig menniska bryr sig om det? Och är inte det en dåre som rättar sig efter annat än förnuftigt folk?. . . Och för resten är inte mitt yrke så fasligt ledsamt. Hvarje morgon jag närmar mig stalldörren möter mig en kör af tolf gnäggande hästar, ty man känner igen mina steg, och när jag stiger in i stallet, vända alla hästarne sina hufvuden mot mig, ty man vet att jag är deras vän, man vet att ingenting skall afknappas på den bestämda morgonrationen, att deras toilett icke skall vårdslösas, att deras manar skola ordentligen utkammas, deras tarfliga skodon blankas. Man vet äfven, att jag samvetsgrannt
Källa: Project Runeberg ·