Sida 199
XXVI. Fyr!
slukade dem med en aptit, som såg olycksbådande ut för Floridas proviantförråd. En europeisk mage skulle funnit denna föda vedervärdig, ty den bestod af fricasé på groda, apor, fish-chowder (en af flere sorter fisk sammansatt rätt), halstrad pungråtta och andra lika smakliga rätter.
Men om maten också var hårdsmält, så sökte man hjelpa upp saken genom en mängd olika likörer eller andra drycker. Ursinniga rop genljödo i bar-rooms och på krogarne, som voro uppfylda med glas, flaskor, karaffiner, kolossala buteljer, mortlar, hvari sockret stöttes o. s. v.
— Här finnes myntjulap! — utropade en af dessa utskänkare med skällande röst.
— Här finnes sangaree på Bordeauxvin! — skrek en annan ännu högre.
— Gin-sling!
— Cocktail! Brandy!
— Hvem vill smaka på äkta julap efter nyaste modet? — ropade dessa lifliga yankees, i det de med en taskspelares färdighet fylde det ena glaset efter det andra med socker, citron, krusmynta, sönderhackad is, vatten, cognac och färsk ananas, af hvilket allt denna uppfriskande dryck består.
Dessa retmedel erbjödos oupphörligt åt dem, som blifvit törstiga genom de starka kryddorna, och följden blef ett förfärligt oväsen i och utanför lokalerna. Men den 1 December hörde dylikt skrik till undantagen. Restauratörerne lade förgäfves ut krokar för kunderna. Man tänkte hvarken på att äta eller dricka, och klockan 4 på eftermiddagen gingo många åskådare omkring utan att ännu halva intagit sin vanliga "lunch". Något ännu mera betecknande var, att amerikanarnes häftiga passion för alla slags spel denna dag gaf vika för det allmänna samtalsämnet. Då man såg käglorna ligga kullslagna, tärningarna orörliga i
Källa: Project Runeberg ·