Sida 235
II. Den första halftimmen
Men jordljuset är omkring tretton gånger starkare än månljuset, hvilket beror af olikheten i de begge kropparnes yta. Deraf är det en följd, att vid det askgrå ljusets fenomen den mörka delen af jordskifvan aftecknar sig mindre tydligt än månskifvans, emedan styrkan i fenomenet står i direkt proportion till den lysande styrkan hos de begge himlakropparne. Man måste tillägga, att jordens ny tycktes bilda en mera förlängd kroklinie än skifvans. Det var endast verkan af irradiationen.
Medan de tre kamraterne sökte att genomtränga rymdens djupa mörker, utvecklade sig en glänsande knippa af stjernskott för deras ögon. Hundratals meteoroliter, som antändts vid beröringen med atmosferen, öfverkorsade skuggan med sina strålande ränder och rutade med sitt sken skifvans askgrå del.
Vid denna tidpunkt var jorden i sitt perihelium, och december månad är så gynsam för beskådandet af dessa stjernskott, att astronomerne räknat ända till tjugofyra tusen i timmen. Men Michel Ardan, som nästan föraktade vetenskapliga undersökningar, ville hellre tro, att jorden med sina briljantaste fyrverkeri-pjeser helsade sina tre barns afresa.
Detta var kort sagdt allt hvad de sågo af denna sferoid, som förlorade sig i skuggan, en underordnad kropp i solsystemet, hvilken för de stora planeterna går ned eller stiger upp som en vanlig morgon- eller aftonstjerna. Detta jordklot, der de qvarlemnat all sin kärlek, sina passioner, sina minnen, var nu endast en omärklig punkt i rymden, en tydligt flyktande strimma.
De tre vännerne skådade länge utan att tala, men förenade i sina tankar, ut i rymden, medan projektilen aflägsnade sig med en uniformt aftagande hastighet. En oemotståndlig sömnsjuka öfverföll dem. Var detta en följd af kropps- och själsansträngning? Helt visst, ty efter det öfverdrifna stegrandet af lifskraften under
Källa: Project Runeberg ·