Sida 236
II. Den första halftimmen
de sista på jorden tillbragta timmarne måste en reaktion oundvikligen inträda.
— Nå väl, — sade Ardan, — efter man måste sofva, så låtom oss sofva.
De utsträckte sig alla tre på sina bäddar och voro snart försänkta i en djup sömn.
Men de hade icke sofvit mera än en qvart, då Barbicane hastigt reste sig upp, väckte sina kamrater och med väldig stämma utropade:
— Jag vet det, jag vet det!
— Hvad då? — frågade Ardan, som sprang upp från sin bädd.
— Hvarför vi icke hört Columbiadens detonation ?
— Och det skulle vara? — frågade Nicholl
— Jo, emedan vår projektil gick hastigare än ljudet.
*
Källa: Project Runeberg ·