Sida 339
XIII. Månlandskap
den. Man trodde, att det var hardt nära omöjligt, att kulan icke skulle stöta emot honom inom kort, vore det också endast vid hans norra pol, hvars lysande kant skarpt aftecknade sig mot himlens svarta botten. Michel Ardan ville öppna en af luckorna och rusa mot månytan. Det hade varit endast ett fall på tolf mil, men det gaf han ej akt på. Det hade dessutom varit ett onyttigt försök, ty om projektilen icke kunde uppnå någon punkt af månen, skulle Ardan det icke heller. I detta ögonblick, klockan 6, syntes månpolen. Skifvan blottade för de resandes blickar endast den ena starkt belysta delen, emedan den andra förlorade sig i mörkret. Projektilen öfverskred plötsligt gränslinien mellan det starka ljuset och det absoluta mörkret och blef insvept i en fullkomlig natt.
*
Källa: Project Runeberg ·