Sida 408
XXI. J. T. Maston lemnar Long’s Peak
ren på Susquehanna misstagit sig. I det senare partiets ögon var den förmenta projektilen endast en meteor, en eldkula, som i sitt fall krossat bogsprötet på korvetten. Man kunde just ingenting svara härpå, ty den hastighet, som den rörliga kroppen innehade, hade gjort hvarje observation högst svår. Befälhafvaren på Susquehanna hade helt visst misstagit sig och på god tro afgifvit sitt utlåtande. Icke desto mindre talade en omständighet till deras fördel: om projektilen nedfallit från månen, hade hon sammanträffande med jordsferoiden endast kunnat ske på 27° nordlig latitud och, med beräkning af den förflutna tiden och jordens rotationsrörelse, mellan 41° och 42° vestlig longitud.
Huru härmed än förhöll sig, fattade man i Gun-club enhälligt det beslut, att Blomsberry junior, Bilsby och major Elphiston oföitöfvadt skulle begifva sig till San Francisco, och uttänka medlen för att upptaga projektilen ur oceanens djup.
Dessa uppoffrande män afreste utan att förlora ett ögonblick, och jernvägen, som inom kort bör genomskära hela mellersta delen af Amerika, förde dem till San Francisco.
Nästan i samma ögonblick, som marinsekreteraren, Gun-clubs vice president och observatoriet emottogo telegrammet från San Francisco, var den hederlige J. T. Maston utsatt för den häftigaste sinnesrörelse i hela sitt lif, värre till och med än den han erfor, då hans märkvärdiga kanon splittrades, och hvilken var nära att ännu en gång kosta honom lifvet.
Man torde erinra sig, att Gun-clubs sekreterare afrest några ögonblick efter projektilen och nästan lika hastigt som denne till Long's Peak på Klippbergen. Den lärde Belfast, direktör vid observatoriet i Cambridge, åtföljde honom. Anlända till sin station, inrättade de sig så godt de kunde och lemnade icke vidare sitt väldiga teleskop.
Källa: Project Runeberg ·