Sida 413
XXII. Räddningen
Och raskt gick man till väga. Allt ombord på Susquehanna inrättades så, att korvetten måtte värdigt uppfylla sin nya bestämmelse. Aluminiumprojektilen vägde endast 19,250 skålpund, en betydligt mindre tyngd än den transatlantiska kabelns, som upptogs under enahanda förhållanden. Den enda svårigheten nu att uppfiska en cylinderkonisk kula bestod deri, att hennes glatta väggar gjorde det svårt att få fäste.
För detta ändamål hade ingeniör Murchison, som skyndat till San Francisco, låtit iordningställa ofantliga draggar, som arbetade maskinmessigt och icke skulle släppa tag i projektilen, om de väl lyckades långa honom i sina starka klor. Han lät äfven till-rusta ogenomträngliga korkbeklädnader, hvilka satte dykarne i tillfälle att undersöka hafsbottnen. Han inskeppade likaledes högst sinnrika apparater för komprimerad luft. De voro fullkomligt som rum med sina luckor och kunde af vattnet, som var inledt i vissa afdelningar, nedföras på betydande djup. Dessa apparater funnos i San Francisco, der de varit använda vid en undervattensbyggnad. Detta var ganska lyckligt, ty man skulle ej haft tid att låta göra sådana.
Huru fullkomliga dessa apparater än voro, och huru stor skickligheten än var hos de personer, som hade sig ålagdt att använda dem, så var företagets utgång allt utom säker. Huru oviss var ej utsigten om framgång, ty det gälde att upptaga denna projektil tjugo tusen fot under vattnet! Men, förutsatt äfven att kulan blefve uppfiskad, huru skulle väl hennes passagerare uthärdat den förfärliga stöten, som tjugo tusen fots vatten icke mäktat tillräckligt förminska!
Maston pådref sina arbetare natt och dag. Han var färdig antingen att påtaga sig en korkbeklädnad eller profva luftapparaterna, allt för att återfinna sina modiga vänner.
Oaktadt all möjlig flit användes vid de olika ma-
Källa: Project Runeberg ·