Sida 414
XXII. Räddningen
skinernas tillverkande, oaktadt betydliga summor stäldes till Gun clubs disposition af Unionsregeringen, förflöto fem långa dagar, fem sekel, innan dessa tillrustningar voro afslutade. Under denna tid var den allmänna uppmärksamheten uteslutande sysselsatt med dessa ämnen. Telegram vexlades oupphörligt i hela verlden. Barbicanes, Nicholls och Ardans räddning var en internationel angelägenhet. Alla länders folkslag, som subskriberat åt Gun-club, intresserade sig naturligtvis för denna fråga.
Omsider voro alla maskiner och apparater instufvade på Susquehanna. Maston, ingeniör Murchison och Gun-clubs deputerade hade redan fått sig anvisade sina hytter, och det återstod nu endast att begifva sig af.
Den 21 December klockan 8 på aftonen utlopp korvetten för en nordostlig bris och under en ganska skarp köld. San Franciscos hela befolkning trängdes på kajerna, rörd och stum, och sparade sina hurrarop till återkomsten.
Susquehanna gick för det högsta möjliga tryck, och skrufven förde fartyget hastigt utom viken.
Det är öfverflödigt att omtala de samtal, som fördes ombord mellan officerare, matroser och passagerare 5 alla dessa hade endast en tanke, allas hjertan klappade af samma rörelse. Hvad gjorde väl Barbicane och hans kamrater, medan man skyndade till deras hjelp? Voro de väl i stånd att våga något djerft försök för att återvinna sin frihet? Ingen kunde säga detta, ty förhållandet var, att hvarje försök skulle misslyckats. Sänkt nära två mil under oceanen, trotsade detta metallfängelse sina fångars vanmäktiga ansträngningar.
Den 23 December klockan 8 på morgonen borde Susquehanna efter en snabb resa anländt till olycksstället, men man måste först taga middagshöjden för
Källa: Project Runeberg ·