Sida 415
XXII. Räddningen
att kunna fullt noga bestämma sitt läge. Bojen, vid hvilken lodlinan var fäst, hade ännu icke blifvit upptäckt.
Klockan 12 tog kapten Blomsberry, biträdd af sina officerare, som kontrollerade observationerna, höjden i närvaro af Gun-clubs deputerade. Det rådde ett ögonblicks oro. Läget bestämdes, och Susquehanna befann sig några minuter vester om just den punkt, der projektilen försvunnit i hafvet.
Korvetten manövrerades då för att på pricken träffa detta ställe.'
Klockan 12,47 m. varskodde man redan bojen. Han var i oskadadt tillstånd och hade blott obetydligt rubbats ur sitt läge.
— Ändtligen! — utropade Maston.
— Skola vi börja? — frågade kapten Blomsberry.
— Utan att förlora en sekund! — svarade Maston. Alla åtgärder vidtogos för att hålla korvetten så orörlig som möjlig.
Innan man försökte få tag om projektilen, ville ingeniör Murchison först undersöka hans läge på oceanens botten. De för detta ändamål afsedda undervattensapparaterna erhöllo sina förråd af luft. Handterandet af dessa maskiner var förenadt med fara, ty på tjugo tusen fot under hafsytan och under ett så ansenligt tryck voro de utsatta för att sprängas, hvilket kunnat medföra förfärliga följder.
Maston, Blomsberry junior och Murchison togo, utan att bekymra sig om faran, plats i luftrummen. Befälhafvaren tog plats på kommandobryggan, öfvervakade arbetet, färdig att stoppa eller hala in kettingarna vid minsta signal.
Nedstigandet började klockan 1,25 m. e. m., och luftkamrarne, som bortfördes af sina med vatten fylda reservoirer, försvunno under oceanens yta.
Källa: Project Runeberg ·