Sida 126
1910
Thyréns stora tal.
Ur anförande angående rusdrycksförbud i riksdagens andra kammare den 23 februari av Johan K. W. Thyrén.
Men packa denna samma ras tillhopa i städer och industricentra; låt dem, istället för att plöja och skörda få instängt arbete, i fabriker, kontor, studerkammare; mångdubbla frestelserna och tillfällena till alkoholbruk; låt könssjukdomarna, som på den rena landsbygden mestadels icke mycket betytt, inträda i spelet; låt kvinnorna, som på den rena landsbygden hos oss stått så godt som utanför alkoholen, börja på allvar ägna sig
däråt. +
Huru många av de i trångboddhet och undernäring levande skulle hava haft det bättre, om icke alkoholen funnits; hur många fall av de i könssjukdomar insjuknade — man glömmer att fråga, huru stor procent av dessa legioner, som hade drabbats därav, om alkoholen icke varit.
Alkoholen är den fattiges enda poesi. Ja, men varför den enda? Jo, därför att just den själv uttränger, utesluter all annan för dessa människor.
+
För t. ex. föranledandet av könssjukdomar spelar som man väl vet, det mera tillfälliga bruket en vida större roll än den egentliga alkoholismen; och i huru otaliga fall framkallas icke trångboddhet undernäring och allt vad därav följer, av ett alkoholbruk, som har varit någorlunda måttligt, men som är fortgående och därigenom verkar ruinerande.
Brottstatistiken är en barometer, på vilken man kan avläsa stigandet och fallandet av den alkoholbelastning, som trycker på samhället.
+
Dessa många ja-röster från de breda lagren betecknas i en av reservationerna såsom ett nödrop. Just så. Och jag vill tillägga: det är den verkliga konservativa instinkten i samhället, samhällets dunkla självbevarelsedrift, som ropar ur djupet.
Slutord.
Sammanfattar jag nu min syn på frågan om alkoholens försvinnande,
126
Johan Karl Wilhelm Thyrén.
Född 6 april 1861 i Lund, student där 1878, fil.d:r 1883, docent samma år i teoretisk filosofi och 1886 i historia; avlade 1392 juris kandidatexamen, utnämndes 1896 till professor i straffrätt och juridisk encyklopedi. Led. av Andra kammaren 1909.
så vill jag säga så: jag vet ej, om det är möjligt, men jag tror att det är nödvändigt, för så vitt man anser rasens uppehållande och de sociala frågornas någorlunda grundliga lösning nödvändig. Då jag nu måste åtminstone tänka mig det såsom mycket sannolikt, att detta försvinnande kräver bland annat också beträdandet av den allmänna förbudsvägen och då jag icke ser någon möjlighet att med hopp om varaktig framgång försöka sig på ett beslut om allmänt förbud utan att det föregåtts av en verkligt grundlig, absolut objektiv undersökning, så måste jag, herr talman, yrka avslag å utskottets hemställan och bifall till det för de framställda reservationerna gemensamma slutyrkandet, så lydande: »att Riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täckes snarast möjligt låta utreda, under vilka förhållanden rusdryckshanteringen i riket må kunna så regleras, att, efter en lämplig övergångstid, all försäljning av brännvin till annat än me-
dicinskt, tekniskt och vetenskapligt ändamål, må vara förbjuden, samt vilka åtgärder, utöver det allmänna ekonomiska frigörande, som äro härför erforderliga, och därefter för Riksdagen framlägga denna utredning jämte de förslag densamma kan föranleda.»
Nationell samling.
Det anförande som professor Thyrén hade i förbudsfrågan torde utan tvivel kunna kallas det mest storstilade som någonsin hållits i riksdagen. De fyllda åhörarläktarna hälsade honom med applåder utan protester från talmansklubban, och kammaren gav till känna sin anslutning genom ett allmänt instämmande, som bröt alla partiband. Envar som åhörde detta tal kände sig utan tvivel beredd att ansluta sig till hr Vennerstens önskan att det måtte tryckas och anslås i landets alla kommuner.
Professor Thyréns stora tal skall spridas.
En intresserad dam har till riksdagens nykterhetsgrupp överlämnat ett penningbelopp, avsett att användas till en masspridning bland folket av professor Thyréns stora tal i nykterhetsfrågan i andra kammaren. Nykterhetsgruppen har beslutat att mottaga gåvan och vidtaga åtgärder för att gå givarinnans önskan till mötes.
Sin egen kommitté.
När prof. Thyrén ensam fick i uppdrag att företa det förberedande arbetet för en revision av strafflagen väckte detta rätt mycket uppseende i detta land, där man är van vid att även för minsta småsak som skall uträttas sätta till stora, dyra och långsamma kommittéer. Hr Thyrén är emellertid en karl så god som en hel samling av den vanliga sorten. För att bevisa detta behöver man endast hänvisa till hans kompetens för åtskilliga professurer och att han dessutom är en tusenkonstnär, för vilken snart sagt intet mänskligt är främmande.
Man torde kunna förvänta att hr Thyréns påbörjade arbete med strafflagsreformen skall bära samma vittnesbörd om en eminent begåvning och djup sakkunskap som det mesta av det han hittills åstadkommit i tal och skrift.
Källa: Project Runeberg ·
