Sida 241
Söderamerikanarna.
Den nya typ som kallas Söderamerikanaren är föremål för litterär uppmärksamhet. På de smärre musikkaféerna, det är väl framför allt på Mosebacke, lär grassera en melodi som varje Söderamerikan måste vissla om han vill anses äkta. Denna melodi har nu utgivits i tryck av hrr Johan Ljungqvist (melodien), Adolf Nygren (texten) och P. Lindroth (stunsig plans). En provbit:
Å fjällan som han fjädrar för, gådd
bless, så'nt tjusit tjej,
me färsi svaj å jesit skör å stuns på
varje grej!
Säj, kan man välan fira en tjejja
mera kul?
Hon tyskar grabbens bira å skrajar
ej ett smul!
Hon skrajar ej ett smul —
jes box ållräjt håm rul.
Hon gillas skarpt blann grabbar,
för tjejjan hon e kul!
Änglalika Ängelholm!
En Ängelholmskollega innehåller följande tillkännagivande:
Ängelholms poliskår har i dag på förmiddagen med familjer haft slädparti till Margaretetorp. Ordningen i staden har under tiden varit god.
Rivaler!
Den flicka med vit fjäderplym i hatten som i går, Söndag, kl. 4,35 och 5, 35 e. m. på färjan »Vaxholm-Rindön» samt senare på 8-båten Vaxholm—Stockholm såg sig observerad av tvenne ungherrar, behagade ge sig tillkänna under adress antingen »Mjukhatt» eller »Skarphatt» S. Gumelius Annonsbyrå, Stockholm.
16—9616862.
årets krönika.
Chefsskifte i svenska frälsningsarméen.
Kommendör Mac Kie ehef i London.
Etfterträdes av svensken, kommendör Johan Ögrim.
Den nya chefen har i 6 år varit ledare för frälsningsarméen i Norge.
Ett chefsskifte förestår inom frälsningsarméen, vars högsta ledare i «Sverige, kommendör Fru Mac Kie, inom kort avgår och efterträdes av kommendör Johan Ögrim.
S. J. Ögrim.
Kommendör Ögrim, som är svensk — det är första gången sedan kommendör Hanna Ouchterlonys tid som en svensk varit chef för den svenska avdelningen — är för närvarande frälsningsarméens ledare i Norge, vilken post han innehaft omkring sex år. Han inträdde i frälsingsarméen 1886 och verkade under många år i dess tjänst i Sverige, där han intog en mera bemärkt plats. Därefter förflyttades han såsom generalens representant i Danmark och Finland och kom slutligen till Norge.
Kampen om Bruno Liljefors avgjord. Nämndö får behålla den omstridda guldfisken.
Kammarrätten underkänner Ytterjärnas anspråk på hans skatt.
Striden om konst- > nären Bruno Lilje- > fors mantalsskriv- 5 ning har nu blivit definitivt avgjord av
: kammarrätten, som ÅA aj upphävt detav Stock-RNE holms =: länsstyrelse LE gr - SR ja tidigare fattade be-Bruno Liljefors. or slutet och alltså givit
hr Liljefors rätt att efter eget gottfinnande skriva sig antingen i Ytterjärna eller i Nämndö socken. Hr Liljefors kommer att begagna sig av tillåtelsen på så sätt att han alltfort skriver sig i Nämndö, till stor grämelse förmodligen för Järnaborna, som nu själva få betala de dryga uttaxeringar som de beslutat med särskild hänsyn tagen till hr Liljefors stora skatte-
Automobilambulans.
Stockholms första brandkårsbil.
I dagarna har bland materialen inrollerats den första brandkårsautomobilen, den första i vårt land!
Det prydliga åkdonet är av svensk tillverkning, i det chassiet är från Scania-Vabis, och karosseriet är tillverkat å brandkårens egen verkstad. Motorn är om 30-36 hästkrafter och hastigheten uppe i 50 å 60 kilometer Det flotta åkdonet har kostat staden närmare 14.000 kr.
Lycka till?
Artisten Torsten Schonberg har avrest till Monte Carlo för att pröva ett nytt osvikligt medel att spränga banken. Systemet skall vara uppfunnet av en känd stockholmsk affärsman, som rest med. En första rapport från de två svenskarna på erövrarfärd föreligger redan och förtäljer att första dagens prov med det nya systemet inbragte 675 francs. Och det är ju alltid en början.
. Torsten Schonberg.
förmåga — han betalade, såsom tidigare omtalats, över en tredjedel av socknens kommunalskatt.
Sakens förhistoria är i korthet följande: Ända till 1910 var hr Liljefors skriven i Ytterjärna, där hans hustru och yngre barn äro bosatta. Men så skrev han sig i stället på Bullerö, där han inköpt ett område och där han målar de flesta av sina tavlor. Anledningen var framför allt den, att hr Liljefors ansåg att han blev alltför mycket uppskörtad på skatten i Ytterjärna. Han tyckte också att hans ingalunda föraktliga skattebidrag hellre borde komma till godo den skärgårdsbefolkning bland vilken han hade sin huvudsakliga verksamhet.
241
Källa: Project Runeberg ·
