Sida 378
1915
Verner von Heidenstam.
Hå
Julen på Naddö.
Skalden Verner von Heidenstam och fru Greta von Heidenstam före-
taga juldagarna 1915 en slädfärd utåt Östgötabygden.
KLOSTRET.
Är, ilande dagar och år,
för ett barn är en timme lång.
Nu räcker ej dagen, som snabb förgår.
Hör, hur gräset susar på glömda gravar!
Där är klostret, som du söker,
och det tysta klosterfolket.
O, hur heligt där i sitt vita dok
bröder och systrar stilla bo!
VI MÄNNISKOR.
Vi, som mötas några korta stunder,
barn av samma jord och samma under,
Få vår levnads stormomflutna näs! Skulle kärlekslöst vi gå och kalla? Samma ensamhet oss väntar alla,
samma sorgsna sus på gravens gräs.
PARADISETS TIMMA.
När människorna sova
vid sommarnattens sken
och tusen röster lova
sin fröjd från gren till gren, då purpras lingonriset
av stilla skyars gull;
då hägrar paradiset
än över jordens mull,
Du äng, låt kalkar glimma kring älvans lätta häl!
Du paradisets timma,
din dagg gjut i vår själ! Än jublar fågelsången kring gryningsljusa sund så klar som första gången
i tidens första stund.
VERNER vosHEIDENSTAM
NYA DIKTER
STOCKHOLM. ALBERT BONNIERS FÖRLAG
UNDRET.
Under över alla under,
höga, outgrundligt stora!
Ulvens klyfta blev ej ditt hem, ej det mörka havets djup.
Född blev du att vandra
i den gyllene människoleken. Broder, syster, du som än
går din färd på jordens stjärna, kort är livets väg och kvällen snar, blid och glatt förnöjsam ändå var.
Strid på stridens dag och lek på
vilans! Sök försynt din ro bland goda hjärtan, yr i våren, vis i åldern, och när vitt ditt huvud sjunker, prisa undret, att du föddes människogestaltad, gudalik,
undret över alla under!
376
Källa: Project Runeberg ·
