Sida 218
1912
PECORALIA.
SIMUPPVISNINGEN.
Kling klingeli klang,
Jag vill ta mig en tjang!
En flicka som står där på badhustak!
Som man kan skåda både fram och bak!
Hå, hå håjamän! Knäpp spydigt min sträng: Ej vill jag ha? En flicka, som alla med ögon kan ta” Väl har hon en slöja på, Men kontur av vart strå Genom vattendränkt slöja man ser!
Som humbug såd'na seder sig ter!
Men från orgel så skön, Vill jag sjunga en bön: Låt jungfrun sig öva i sporten, Men låt övningen bli av sedliga sorten Ibland med kläder på För att övad kunna mot sjönöd stå. I regel hon plaskar dock hurtigt om I dräkt likt den hon till världen kom. Blott jungfrur bland jungfrur bada då; dä ä” skick! Och ingen nyfiken dit kastar sin blick!
Men ungfar och ungmor till badhuset gå:
Häj, kläderna av och på huvudet stå
I böljan som skyl' den lekamen.
Sen, när de på badet sig torka, och mor
I kyskhet sin rygg emot ungfar vände,
I hurtiga humorn hans hand då for
Med en smällande klang — emot hennes ände,
Hon vände sig om. Ack omen:
Hon häpen sig glömde,
Men, blygt vid hans bröst hon sig gömde.
Lyd nu mitt råd, och vi skola få se, Att Gudliga sederna snart sig te Bland flickor, så också bland kärnge. De då ej mera i kikaren gluttar,
När nakne gossen i böljan skuttar!
Erik Ofvandahl. (Blick och Tanke.)
218
(Nu kommer Jag!
Si, Runeberg han skrev sin Fänriks sägner,
Tegnér om Frithiofs saga sjöng.
Shakespeare ju uppå tiljan lade
Så mången fin moral och mången sanning sade.
Si därför ock mitt sinne är
Frambära vad mitt hjärta bär.)
Ofvandahl recenserar sig själv.
Ofvandahls dikter, tryckta år 1902, med ändringar och förbättringar med Ofvandahls egenhändiga handteckningar samt radering vid de tankar som Ofvandahl vid samtal med oss påstod vara lika bra som det bästa som tänkts alltsedan mänskligt andliga odlingens början. — Vi försökte motsäga honom, men blevo -besegrade. — Säljes nu till nedsatt pris, I kr., med »Livselexiret i Skapelsen» som »påbröd» — Ofvandahls egna ord — i Fritzes bokhandel, Stockholm.
I Uppsala har det nya företaget rönt storartad framgång.
I alla Ofvandahls fostringar finnes en tilltalande humor.
Ofvandahl nämnde för oss att, om vi ville göra en vacker reklam, skulle han sända boken även till Lund och Göteborg.
Min hjärtans hjärtligaste hälsning. Erik Ofvandahl.
November 1912.
SÅNG TILL VÄTTERN.
Nu en klenod Vättern fått vid >Strand>, En diamant utav äkta slaget, Som glömmer ingen, blott egna jaget. Vid Ombergshällen Bor fröken Ellen
Vid Vätterns böljor i villa »Strand>.
Ack, vakta henne, o bölja blå! Den ädelstenen har lika värde Med Europas med flera >»lärde>. Från pännan vankar Så djupa tankar — —
Hon sjunger ut vad hon tänkt också — —
För ägarinnan av Villa Strand Honnör du gjorde, som is ej lade Uppå din hjässa, den takt du hade. Vi sågo själva År nitton-elva
Hur Vättern lugn stod med hatt i hand.
Du är smaragden uti vårt land Med städer runt, såsom vakt kring slotten. Och i ditt djup finnes ingen botten. Du blåa bölja Jag vill dig följa Omkring, och stanna vid Villa >Strand>.
Fredrika Lindqvist. (Nyutslagna Trädgårdsblommor.)
Denna sida var egentligen avsedd för att be Strindberg maka på sä litä; men dä få la vara tä nästa gång. För övrigt finns dä la dubbeldörrar till Svenska Akademiesalen.
Säger S. att han ej vill komma in i akademien, bär han på ett medvetet eller omedvetet missförstånd om sig själv.
Böj Ditt lynne, S., och fordra ej, att dä ska göras en guldstol enkom för att bära in Dig.
0.—1.
Källa: Project Runeberg ·
