Sida 127
1910
Andans män.
Riksdagsman som utdrivit djävulen. s Målaren = Hesselbom har haft en inte « alldeles vanlig konstnärsbana. Under sitt mångskiftande — liv har han även varit frikyrkopredikant och förberedde sig 1874 därtill genom att söka inträde i missionsskolan vid Johannelund, där han sedan vistades de föreskrivna två åren.
Just vid den tiden började de Waldenströmska kätterierna i fråga om försoningen låta höra av sig. Det var inte utan att en och annan fläkt av denna »farliga radikalism» nådde skolan, fastän eleverna höllos vid den mest benhårda dogmatism: Bland lärarna var numera riksdagsmannen, klockare Sandqvist. Om honom erinrade sig Hesselbom med mycket nöje att han en gång utdrev villfarelsens djävul ur skolsalen med att kasta ut ett glas vatten genom fönstret och spotta tre gånger.
Nu undrar man bara om den gode klockaren skall försöka att på samma kraftiga sätt besvärja den politiska villfarelsens demon sådan han uppenbarar sig i riksdagen.
Otto Hesselbom.
Är Petrus ett släktnamn?
Arbetaren Petrus Levi Johansson Prins i Lidköping hade anhållit hos vederhörande länsstyrelse om tillstånd att såsom släktnamn antaga namnet Petrus. Inom den utsatta besvärstiden inkom en protest mot denna framställning från bokföraren Petrus Lagerlöf. Konungens befallningshavande lämnade emellertid dennes invändning utan avseende, och biföll ansökningen med den motiveringen att namnet Petrus såvitt känt är, icke bäres av annan släkt.
Jordfästningsstrejk.
Justitieombudsmannen hade låtit åtala kyrkoherden i Tossene C. G. Barclay för det han 1909 vägrat förrätta en jordfästning förrän de av grov- och stenhuggeriarbetarna till graven medförda röda fackföreningsstandaren blivit avlägsnade. Göteborgs domkapitel frikände Barclay, då han handlat efter vad han ansett vara sin ämbets- och samvetsplikt, men Göta hovrätt har nu dömt honom för oförstånd i ämbetet till varning.
Ett kätterskt herdabrev.
Biskop John Personne.
Varför skulle icke en präst, lika väl som en annan människa, hava frihet att omfatta vilken politisk övertygelse som helst?
Anarkist kan han naturligtvis icke vara, ty anarkism är ingen politisk övertygelse, utan en ieori om att våldsdåd äro tillåtliga för uppnående av politiska syften. Men varför skulle han ej få vara socialist? En stor del av engelska prästerskapet omfattar, åtminstone delvis, socialistiska idéer. Socialism innehåller väl åtskilligt, som är fullkomligt berättigat. Den sociala frågan kan inte nedtystas; den måste lösas.
Anonyma krypskyttar betraktar jag som luft, dålig luft. Det är t. o. m. troligt, att jag på ett och annat håll rentav blir »bannlyst» såsom »otrogen» eller »rationalist» eller »falsk profet» eller något annat hemskt. När Leo Tolstoy blev bannlyst av den ryska kyrkan, tog han saken trankilt och förklarade skämtsamt, att han bannlyste den ryska kyrkan tillbaka. Så skola sådana tilltag tagas.
Jag antar, att också somliga av eder, mina ämbetsbröder, anse åtskilligt i mitt herdabrev vara oriktigt och betänkligt. Jag sätter då mycket värde på om I vid den enskilda förtroliga samvaron öppet och ärligt säger mig edra betänkligheter. Kanske mycket på den vägen kan bliva klart. Och låtom oss alltid försöka att tänka kärleksfullt om varandra. Då blir allt gott, trots olika meningar. — — —
Linköping den 28 september 1910
John Personne.
Bönen för krigsmakten till lands och vatten.
Den socialistiska pastor Spak påpekar i Socialdemokraten att han »för ett par veckor sedan mot tog ett brev från en : ämbetsbroder, som : på samma gång är partikamrat, med förfrågan om jag ville ansluta mig till en grupp präster som vid läsningen av dens. k. allmänna kyrkobönen börjat utesluta bönen för krigsmakten. Meningen var att om möjligt få tillstånd en så pass allmän opinion att myndigheterna, stående inför ett redan fullbordat faktum, skulle nödgas ta hänsyn därtill».
Hr Spak ville ej göra sig skyldig till »ett faktiskt formellt ämbetsfel». Han fortsätter:
Jag skrev en i vördsammaste form avfattad petition i ärendet till Sveriges enda radikala biskop (i Linköping). Jag åberopade den ömmaste samvetsnöd i vilken våra republikanska och fredsvänliga kristna befinna sig vid »bedjandet» av allmänna kyrkobönen, och jag påpekade den upprörande oärlighet, ja — rent ut sagt — den brutala humbug som ligger i att lägga i vår mun orden »vår älskade konung» samt att bringa oss att bedja(!!!) för dels familjerna Bernadotte, Hohenzollern och Romanov, dels sjö- och landmilitarismen. Jag bad hr biskopen i de mest bevekande ordalag att motionsvis fästa kyrkomötets uppmärksamhet på det grova samvetstvång som härmed pålägges de socialdemokratiska kristna (präster och lekmän) i landet och på den upprörande oärlighet i vårt böneliv vartill man med våld tvingar oss. Men min petition måtte ha råkat ut för något missöde vare sig på posten eller annorstädes, jag har i varje fall icke sett ringaste skymt av resultatet av densamma, icke ens i min egen privata postväska.
H. F. Spak.
De osedliga bilderna.
Vid Stockholms prästsällskaps senaste sammanträde diskuterades saluhållandet av osedliga vykort och fotografier. Vid sammanträdet visades prov på vad som i detta fall kan erhållas i vissa affärer. Definitivt beslut i frågan kommer sällskapet att framdeles fatta.
127
Källa: Project Runeberg ·
