Sida 337
1914
Hotell Rydberg stänges.
SES a Er
Hotell Rydberg vid Gustaf Adolfs torg.
RYDBERGS SVANESÅNG.
30 september 1914.
Rydbergs sista dag motsvarade alla rimliga förväntningar. Fullt hus i den vackra, diskreta gobelängmatsalen, det bruna stuckkaféet (för tillfället förvandlat till matsal), mellangärdet och baren. Deltagande restauratörer som officianter, en av herrarna Steinwall, hr Meurling, hr Pettersson o. s. v. Särskilt i baravdelningen proppfullt med herrar, tobaksrök och sköna spritångor. Dödströtta vaktmästare med blå och gula rosetter på vänstra axeln.
Någon gång vid 11-tiden äskar en herre ljud medelst automobilsignaler. Han talar energiskt och ingen vet vad han säger. Något senare håller Algot Sandberg, alltjämt iförd sitt svarta skägg, den egentliga parentationen, som var alldeles lagom. En liten stund därefter påkallar klubben Guldkantens ordförande — klubben har till syfte att dricka så mycket visky som möjligt ur guldkantade glas — uppmärksamheten och överlämnar till barmästaren Oscar, även kallad hr Modin, en guldklocka. Fyrfaldigt hurra! Man hinner inte sätta sig
förrän hr ordföranden fortsätter med minnesgåvor åt de övriga av barens personal. Kanske referenten misstager sig på den kronologiska ordningen, men antingen nu eller före hr Modin blev källarmästare Gustafsson på S. H. T. föremål för ett tal, följt av en hjärtlig ovation och åtminstone ett försök att lyfta honom över disken in på den plats som han med evärdlig berömmelse skötte på den tid då man fick sitta på höga stolar och äta salt potatis för att få bättre törst och bättre aptit på dagens on dit. I dag eller i morgon lyfter en arbetare i mollskinnsbyxor sitt järnspett och sätter det brutalt någonstans i musikkaféets stuck. Sic transit — — Trop Vieux i Dagens Nyheter.
Rydbergssuvenirer.
När direktör Åhlfeldt på torsdagsmorgonen räknade över sitt ännu återstående lösöre nere i kaféet, gjorde han de mest vidskepliga upptäkter. Han saknade tre taburetter från baren, bardiskens kork-
uppdragare, bardiskens champagneflaskställ, vidare hela sin uppsättning av dricksglas och sifoner och till sist även och icke minst femton — säger femton — kaffekannor av silver.
På tal om Rydbergssuvenirer en liten historia. En ung man, som aldrig i sitt liv varit på Rydbergs bar, beslöt sig för att avfira stängningsdagen och förskaffa sig ett litet minne från den historiska lokalen. Han beredde sig på festen i förväg så pass grundligt att han i det kritiska ögonblicket gick galet och hamnade på Strand Hotel, där han höll tal till direktör Grönlund och hovmästaren och kyparna och alla uppasserskorna och tackade dem för den tid som varit. När det blev stängningsdags stoppade han fickorna fulla med glas och tändsticksställ och reserverade en korgstol som han prormt skulle ha med sig. Direktör Grönlund och hovmästaren och kyparna och alla uppasserskorna sökte förgäves göra klart för den ungen mannen att Strand Hotel aldrig i livet skulle rivas. Slutet på historien blev att den unge mannen stäldes ut på gatan utan några som helst suvenirer. Om inte möjligen en lindrig huvudvärk.
335
Källa: Project Runeberg ·
