Tillbaka Read Runeberg

Gustaf V och hans tid. En bokfilm. 1907-1918

Originalsida 76
Originalsida 76
Originalsida 76
Originalsida 77
76–77

Sida 76

1909

General Beckman mördad

General O. L. Beckman.

Ett samtal med kommendör Dahlgren-

Såväl generalmajor Beckman som jag hade deltagit i galadinéen å slottet, sade kommendören. — Då denna var slut begåvo vi oss tillsammans ut i staden, åsågo den kungliga kortegen och gingo sedan till Grand Hötel, där vi sammanträffade med några andra officerare.

Generalmajor Beckman och jag bröto först upp och gingo i sakta mak småpratande bort åt Kungsträdgården. Hunna till hörnet av Kungsträdgårdsgatan ville jag följa trottoaren utefter Palmerska huset och Handelsbanken. Men generalmajoren tyckte att det var härligare att promenera i själva parken, varför vi sneddade över gatan.

I Kungsträdgårdens alléer var det ganska dunkelt, och få promenerande syntes där. Vi hade kommit ungefär framför Thules hus då jag plötsligt hörde ett skott alldeles inpå oss och i samma ögonblick sjönk generalmajoren med ett sakta stönande framstupa. Utan att först kunna fatta vad som hänt, var min ögonblickliga ingivelse att söka hjälpa min vän upp, men i samma nu vände jag mig instinktivt om och såg då i skymningen silhuetten av en man som riktade en revolver mot mig. Jag vek blixtsnabbt åt sidan och samtidigt brann det andra skottet av. Så vitt jag kunde se var även det tredje skottet ämnat åt mig, fast ej heller det träffade. Attentatorns drag kunde jag icke tydligt urskilja, trots att han måste ha varit alldeles inpå oss då han avsköt det första skottet.

Jag ropade högt på polis och folk skyndade till. Ett fjärde skott small och detta hade mördaren riktat mot sig själv. Jag skyndade, då mördaren föll, fram till generalmajoren, som låg stilla på den plats där han fallit.

Det skott som var avsett för kommendör Dahlgren träffade istället en fältskär Levander, som gick före, i de mjuka delarna av höften.

76

Skjuten natten till den 27 juni i Kungsträdgården

av en attentatsman.

Mördaren skjuter därpå sig själv.

Sköt även på kommendör Dahlgren som var i den mördades sällskap,

men utan att träffa.

Hjalmar Wång.

En mördares självbekännelse.

Brev från Hjalmar Wång, adresserat till Herr Axel Larsson, Ballsta-Fellingsbro. Kamrat!

Död och djävla ett sont samhälle. Hur jag skall skriva till dig, jag vet det väl knappast, ty jag är så förbannad på hela tillvaron så om jag kunde skulle jag spränga hela vår planet i småstycken, som utan liv skulle sväva omkring i rymden i en evig natt.

Jag var som du väl hört av din far och sökte dig en dag, men utan resultat, det var löng i fan att träffa på någon kåk där man kunde visa mig där du bodde och därför måste jag ge mig iväg utan att träffa dig. Jag är utan knog och kommer nog att bli dät.

Jag har godt och väntat att arbetarnas tålamod en dag skulle brista, men den dagen tycks jag ej få uppleva— fast nog skulle dät vara trevligt att vara mäd när gatorna blodströmmar dricka, och allt lyser flammande rödtt. — För att vi på något annat sätt skall få bätre dät tror jag icke. Jag skulle villa skriva en hel livshistoria för dig, men om man tänker på sin egen då har man alla arbetares historia på en gång. Död åt samhället! Fram för revolutionen!

Hälsningar Hjalmar Wång.

General Beckmans mördare begraven.

General Beckmans mördare, Hjalmar Wång, som jordfästes på fredagen av pastor Folkard Holmgren i bårhusets gravkapell, begravdes på lördag morgon i gemensamhetsgraven på Norra begravningsplatsen. Vid jordfästningen var, utom pastorn, endast bårhusvaktmästaren närvarande, och vid begravningen endast de arbetare, som sänkte den nakna kistan i graven.

Källa: Project Runeberg ·