Sida 413
1916
Mat-tvånget infört.
Allmänna smörgåsbordet försvinner. — De nya spritrestriktionerna träda i kraft 16 november. — Ett dråpslag mot kafélivet. — Endast sprit vid förtärans det av lagad mat för 1 krona. — Passersedlar mellan matsal och kafé. — För:
tjäna restauratörerna på restriktionerna?
faets tambur (9 e.m
Sista »frias kvällen. En källarmästares synpunkt.
Restauratörerna komma att förtjäna på de nya restriktionerna, det är hela hemligheten. Det är för dem likgiltigt hur mycket sprit de sälja, ty som bekant har varje restaurang fått utmätt ett visst kvantum pr år, på vilket källarmästaren erhåller vinst. Vinsten av den sålda spritmängd, som överskrider detta kvantum går oavkortad till Stockholmssystemet. För i år finns det inte en restaurang i hela huvudstaden, som icke redan förbrukat sin spritkvantitet och intill detta års utgång är det alltså en omöjlighet att göra någon som helst förlust. Hopkopplingen av maten och spriten kommer att medföra ett rent okynnesätande i en utsträckning som ingen ens velat drömma om, anser han, och det är häri den ökade förtjänsten för källarmästaren ligger: Förr tjänte vi på spriten, nu är tiden kommen att vi få tjäna även på maten.
Sista »fria» dagen — onsdagen 15 november 1916.
Den väntade nationalsorgen uteblev! Det är sant att de herrar som nalkades de dukade borden med fräsande strömmingar och kalvhjärna vredo sina händer, men denna gest har aldrig betytt förtvivlan, bara förväntan.
Smörgåsbordets definitiva försvinnande gick alltså lätt för sig. Och stort större var inte sorgen över punschrestriktionerna, som i dag äro en verklighet: Det är sant att lokalerna voro mera tättbesatta en vanligt och att det fanns köer i Operakaféets tambur och utanför Berns!
Dagen efter.
I Berns överfullt på onsdagen, såg torsdagskvällen endast några spridda grupper, som vid ölsejdeln eller en liten madeirakvarting melankoliskt lyssnade till musiken som ekade under taken. Här och där en Parisersmörgås som omsorgsfullt förtärdes och följdes av en blygsam liten punschkvarting. Operakaféet hade knappast andra kunder än gästerna från matsalen, och de voro inte många och inte pigga. Rosenbad, vitt och vackert och tomt, ett par personer i vardera lokalen.
Och vid midnatt sov redan hela Stockholm.
RESTRIKTIONS-
smörgåsar och pastejer av trä, ab-
solut illusoriska. 1 kr. pr st. Nils Nilsson, Box 85, Sthlm.
a
Giet meo parse Seoer på KRom- Å PRINSCNs
Dagen efter.
Avskedet.
Det var högtidsdag på Strömkaféet i onsdagskväll. Där hade nämligen det gamla gardet samlats för att ta farväl av den svenska friheten. Det var nämligen sista dagen man fick dricka punsch utan mat.
Jag var också tillkallad. Trots den sorgliga anledningen var stämningen inte alls tryckt. Minnena från Uppsala stormade på oss, och de gamla sångerna ljödo. Där hade en stor del av dem som en gång befolkade det gamla Taddis bänkat sig, och sånger ljödo med O. D.-kläm, friskt och vackert. Det gamla gardet dör, men ger sig icke, och hoppets stjärna glimtade, om än matt i det medeltida mörker, som håller på att lägra sig över världen allt tjockare och hemskare.
Men vore det inte bättre att klämma till med spritförbud på en gång än att hålla på så här och raffinerat elakt, lömskt och smygande ta bort den ena frihetsmöjligheten efter den andra? Det var många som
-undrade över att icke någon brutal
folkuppfostrare kom in och förbjöd sången, då den klang som fulltonigast och stämningen var som mest ungdomlig och studentikos. Albert Engström.
411
Källa: Project Runeberg ·
