Sida 213
Strindbergs jordafärd.
Under jordfästningen. (1. Skaldens dotter Anne-Marie Bosse Strindberg.
2. Fru Greta von Philp-
4. Skaldens son hr Hans Strindberg. 5. Fru Karin Smirnoff, född Strindberg. 6. Lektor Smirnoff.
7. Professor Söderblom.)
August Strindbergs sista färd. — En imponerande sorgefest.
En storartad folkhyllning vid diktarkungens grift. En stad i sorg följer honom till graven.
Det var en imponerande hyllning som huvudstadens befolkning bragte Sveriges döde diktarkonung på hans sista färd.
Redan långt före kl. 7 på morgonen började folkvandringen ut mot kyrkogården. Vid samma tid samlades utanför den dödes hus korporationer, vilka skulle deltaga i sorgetåget. Där syntes ett flertal riksdagsmän, övervägande från det social-demokratiska partiet, Hjalmar Branting, som så gott som hela tiden stod med blottat huvud, Lindhagen, Värner Rydén m. fl. Sveriges författareförening var också talrikt representerad. Vi hunno att observera bl. a. Tor Hedberg, Gustaf Janson, Ernst Didring, Marika Stjernstedt, Nordström, John Landqvist och fru Elin Wägner-Landqvist, Georg Nordensvan, Hugo Öberg m. fl. Skådespelarkåren var företrädd av bl. a. Anders de Wahl, Astri Torsell, August Lindberg, Tore Svennberg, Gunnar Klintberg, August Byström, Lotten Seelig-Sandberg. Vidare var konstnärsförbundet företrätt bl. a. av Richard Bergh och Carl Eldh, liksom ock Publicistklubben.
Sedan den hädangångnes närmaste anhöriga samlats i sorgehuset till en enkel andaktsstund, vilken förrättades av professor
I bakgrunden åskådarskarorna och fanborgen.
Nathan Söderblom, blev kistan med August Strindbergs stoft nedburen av åtta medlemmar av Stockholms arbetarekommun. Den utgjordes av en enkel ekkista, prydd med blott ett par kransar från den dödes familj.
Upp till graven tågade, sedan kistan kommit på sin plats i griften, de båda fangrupperna, studenternas vita lägrade i mitten, arbetarnas röda bildande en halvcirkel däromkring. Omfattade av denna halvcirkel stodo Strindbergs anförvanter och närmaste vänner. Där såg man också prins Eugen och intill honom utrikesminister greve Ehrensvärd.
När de tre verserna ur psalmen 471 sjungits steg Strindbergs vän, professor Nathan Söderblom upp till graven för att förrätta begravningen. Intet tal skulle ju hållas, men begravningsritualen tillåter officianten att välja de lämpliga skriftställen han önskar, och professor Söderblom hade valt några av de skönaste om döden. Så sjöngs gripande och allvarligt Strindbergs älsklingspsalm.
Gravplundring.
Strindbergs gravkulle har, sorgligt att säga, ej fått vara fredad för vandaler. Alla de praktfulla kransar som smyckat kullen ha på det hänsynslösaste sätt bit för bit söndertrasats. Alla guldfransar äro borta — på konungens krans äro halva banden avslitna.
213
Källa: Project Runeberg ·
