Sida 341
Änkehertiginnan av Dalarne avliden.
Änkehertiginnan Teresia av Dalarne avled den 9 november kl. 1.15 på etfter-
middagen, nära 78 år gammal.
Enligt vad som inhämtats vid ett besök på Haga slott, där den sjuka genomkämpat sina sista stunder, hade natten emellertid varit jämförelsevis lugn. Men vid 6-tiden på morgonen började tillståndet bli kritiskt. Änkehertiginnans läkare, d:r John Sjöqvist, som tillbringat natten på Haga, konstaterade en hastig försämring, framkallad av en häftig inre blödning. Det blev tydligt att slutet kunde väntas vilket ögonblick som helst. Vid 9-tiden på morgonen anlände konung Gustaf och snart susade den ena kungliga bilen efter den andra upp genom alléen. Hela den kungliga familjen samlades vid änkehertiginnans dödsläger. De kommo samtliga tids nog för att hinna ta ett sista avsked av den gamla, som var vid full sans ända till kl. halv 11, då medvetandet slocknade. De sista timmarna låg den sjuka i dvala och utan någon dödskamp avsomnade hon lugnt och stilla kl. 1.15, omgiven av hela den kung-
liga familjen, sitt hov och sina tjänare.
Det är i år jämnt ett halvt sekel sedan prinsessan Teresia Amalia Carolina Josefina Antoinette, prinsessa av Altenburg och dotter till hertig Edouard av Sachsen-Altenburg och hans gemål prinsessan Amalia av Hohenzollern-Sigmaringen, kom till Sverige som brud åt den yngste av konung Oscar I:s söner, prins Nicolaus August, hertig av Dalarne. Hon var då 28 år — hennes vagga hade stått på slottet Triesdorf i Bayern den 21 december 1836, och hennes barndom hade förflutit dels i Bamberg och dels i Aachen, å vilka platser hennes fader haft militär tjänstgöring.
Hon var änka sedan 1873 och har sedan, frånsett vistelser i Schweiz för
Änkehertiginnan av Dalarne.
Änkehertiginnan Teresia.
hälsans skull, varit bosatt i Sverige, till största delen på Haga slott i avskildhet. Förutom välgörenhet ägnade hon sig åt musiken. Hon har komponerat en del romanser, en vals m. m.
Sorgegudstjänst i Slottskapellet den 10 nov.
Änkehertiginnans kista har beställts hos snickerifirman Knut Edberg och kommer att få samma utstyrsel som änkedrottning Sofias kista, vilken även utförts hos hr Edberg. Den blir av ek, och kungl. husgerådskammaren utför själva klädseln, en överklädnad i blå sammet och en inre klädnad i vitt siden.
Änkehertiginnans bisättning.
Måndagen den 16 november fördes stoftet av änkehertiginnan av Dalarne från Haga till Slottskapellet för att seder-
mera på tisdagen få sin slutliga vila i Riddarholmskyrkan. Dagen var en strålande vinterdag, och litet var i Stockholm flaggades på halv stång.
Det var naturligt att mycket folk gett sig ut till Haga; därtill manade icke bara högtidligheten, utan också det utomordentligt vackra vädret. Spårvagnarna gingo överfulla ditut, på vägarna fram mot slottet rörde sig stora människoskaror bland vilka Solnapolisen med lätt hand upprätthöll ordningen. Den avlidna furstinnan var ju alltför litet känd av den stora allmänheten för att bland denna någon landssorgstämning skulle kunna göra sig gällande, och vid Tingshuset satt till och med en positivhalare och vevade upp Kostervalsen. Vilket onekligen var att ta högtidligheten litet för nonchalant.
Raskt gick tåget genom parken, så raskt att livrébetjäningen vid kistan endast med svårighet förmådde hålla jämna steg med de svartklädda likvagnshästarnas skritt. Och halvspringande följde åskådarna efter. Det kan icke påstås att den huvudsakligen av damer bestående publiken ådagalade någon synnerlig vördnad inför döden. Det gjordes högljudda anmärkningar om likvagnen, om hästarnas svarta fjäderbuskar, om kavalleristernas svarta hästar; man kikade så gott man kunde genom vagnsrutorna in till de kungliga sörjande. Kort sagt, den vanliga stockholmska begravningskulturen.
Jordfästningan förättades den 17 november av biskop Billing, varefter kistan fördes till Riddarholmskyrkan.
Ny kunglig gravplats?
Det är trångt i Bernadotte-gravkoret i Riddarholmskyrkan. Med anledning härav har en plan uppstått, som torde bli realiserad inom den närmaste framtiden. Det är meningen att anordna ett gravkor för k. familjens medlemmar utanför stadens centrala delar, förmodligen förlagt till Haga. Efter genomförandet av denna plan skulle Riddarholmskyrkan användas såsom gravkyrka endast för svenska konungar och drottningar med själva begravningsceremonien förlagd till annan plats. Änkehertiginnans stoft kommer emellertid att gravsättas i Bernadotteska gravkoret i Riddarholmskyrkan.
339
Källa: Project Runeberg ·
