Sida 221
Maratonloppet.
Marathondagen vid de femte olympiska spelen, söndagen den 14 juli, blev i alla avseenden lik sina föregångare vid tidigare spel. Samma outhärdliga hetta som i London, samma entusiasm för segraren och samma oerhörda åskådaremassor som i London. Dagen blev Sydafrikas. Först och främst därför att de hade ypperliga representanter och för det andra därför att värmen ställde de flesta av de övriga aspiranterna på segern utom tävlan. Det blev icke en svensk förunnad att vinna marathonloppet vid Stockholmsspelen, men det är hedersamt nog att som Sigge Jacobsson vara bästa européen i tävlingen.
Segraren vid målet.
Under valvet kommer en gestalt springande, med släpande steg. Han är i grönt, alltså Sydafrika! Publiken står upp, tusende hattar, näsdukar, flaggor, parasoller vifta upp och ned. Segraren kan ännu inte fatta den hyllning som bringas honom, han rätar på sig och ökar. En funktionär störtar fram och kastar eklövskransen kring hans skuldra. Ännu återstår ett hundratal meter; nu veta alla hans namn: Mac Arthur! Hans ögon söka fram emot målet, och han når det med väldigt uppbjudande av energi. I nästa ögonblick kastar han sig handlöst på gräsvallen, döv för bifallet som jublar omkring honom.
Mac Arthur:
Jag bryr mig mindre om att det var jag själv som vann än att det var Sydafrika. Nu komma de allt att bli glada hemma.
Hettans offer.
Den svåra hetta som rådde under Marathonloppet krävde dock, såsom ju var att förutse sina offer, bland dem även vår kända svenska löpare Törnros, som svimmade redan på bortvägen vid Järva och var oförmögen att fortsätta. Även en böhmisk löpare, F. Slavik, är intagen på Serafimerlasarettet till följd av solsting. En serb och två ryssar blevo till följd av värmen »konstiga i huvudet» och utgingo. För övrigt var manfallet stort bland löparna. Ej mindre än 46 stycken gåvo upp kampen och föredrogo att låta frakta hem sig i bil.
Marathonlöparen Lazaro död av solsting.
Den portugisiske Marathonlöparen Lazaro har avlidit på Serafimerlasarettet. Läkarna förklara att han absolut inte drabbats av överansträngning, men av solsting. Lazaro var en ung man på 22 år, bosatt i Bemfica, en förstad till Lissabon. Han var till yrket automobilarbetare och efterlämnar därhemma mor och en ung maka, som efter det han lämnat hemlandet fött en son.
Vid en minnesfest å Stadion för den döde Marathonlöparen besökt av 23,000 personer, inflöto omkring I7,000 kr. netto till Lazaros efterlevande.
Segraren Mac Avthur vid målet.
Bryter hovtjänst avtal?
I Stockholms Dagblad läses följande;
Det var efter den stora sångarfestens slut, lördagen den 13 dennes. En automobil, den jag förhyrt för hela dagen, väntade mig och min: familj utanför Stadion, då en hovman, tjänstgörande hos en av de kungliga, vid utgången från Stadion med trug — enligt vad Stadionfunktionärer för mig intygat — tvang chauffören att köra för honom, därvid han sade sig vara ovillkorligen nödsakad att komma åstad för att bevista kronprinsens middag. Han lär därvid yttermera ha förvärrat det betänkliga i sitt hänsynslösa beteende genom att falskeligen för chauffören efter dennes utsago, uppge att han erhållit min tillåtelse till automobilens begagnande. Om han med dylik anhållan vänt sig till mig, är det ganska säkert att jag villfarit hans begäran. Men hans egenmäktiga, om översitteri och likgiltighet för annan mans rätt vittnande tilltag och hans missbrukande av sin rang i samhället till att häva berättigade betänkligheter hos en man i tjänande ställning anser jag vara av den art att det förtjänar den näpst som ligger i ett offentligt uttalande.
Stockholm den 15 juli 1912. Erik Leijonhufvud.
Innehavare av Nissafors fideikommiss.
221
Källa: Project Runeberg ·
