Sida 120
1910
Hemskt rånmord på trettondagsafton.
En ung kassörska mördad, 6.000 kr. stulna. — Mordet förövat på ljusa dagen i stadens centrum. — Den överfallna hittades döende och avlider på lasarettet strax efter.
Utanför Gerells växelkontor efter mordet.
Mitt i hjärtat av staden förövades på morgonen trettondagsafton vid en tidpunkt då gatutrafiken redan tagit sin början ett rånmord, som i ruskighet och djärvhet söker sin like. Fröken Victoria Hellsten, kassörska på Gerells växelkontor vid Malmtorgsgatan, i Hotel Rydbergs byggnadskomplex, blev strax efter det hon vid g9-tiden öppnat växelkontoret överfallen av en bandit, som med två kraftiga slag med något tillhygge i huvudet bedövade henne och över hennes blodiga kropp banade sig väg till det öppnade kassaskrinet, där han skrapade åt sig omkring 6,000 kr. och försvann. Den slagna flickan påträffades en stund senare, badande i blod på golvet i kontoret, fördes till sjukhus, men dog vid ankomsten. Polisen underrättades omedelbart och var snart på ett spår, som visade sig vara det rätta, och på natten greps rånmördaren i Karlsudd, dit han farit med en Vaxholmsbåt kl. 3,10 e. m.
Den gripne är en f. d. kypare Johan Alfred Andersson-Ander, född 1873 i Ljusterö och senast skriven i Uddevalla. Han är nu häktad. Han är förut känd av polisen som en farlig förbrytare, upprepade gånger straffad för stöld och misshandel.
Brottet upptäcktes av en kolutkörare från kolfirman Olaus Olsson, som skulle lämna kol till Hotel Rydberg. För att göra sig underrättad var kolen skulle lämnas hade han tittat in i växelkontoret. Han fann då kassörskan Victoria Hellsten ligga sanslös innanför disken med ett stort krossår i huvudet. Dörren till kassaskåpet stod på vid gavel. Polis tillkallades genast, och i ambulansvagn fördes hon till Serafimerlasarettet. Efter en helt kort stund avled hon där.
120
På natten till onsdagen hade man iakttagit en person stå utanför växelkontorets fönster, liksom för att studera lokalens inre. Strax efter kl. 9 på onsdagen, således omedelbart innan mordet begicks, iakttogs samma person på Malmtorgsgatan.
Mördaren i arbete.
Den första faktiska upplysning polisen erhöll om mördaren var att han var svensk och att de cirkulerande ryktena om ett utländskt förbrytarband voro oriktiga. En person som vid 1o-tiden ämnade sig in i Gerells växelaffär för att växla pengar fann järndörrarna till gatan tillskjutna. Han blev först något överraskad, men förmodade att dörrarna endast av någon tillfällighet slagits ihop. Han drog i den ena dörren för att öppna och gå in, men hejdades av en mansröst inifrån, som kort och kärft kastade emot honom ett:
Här är stängt!
Mannen som ville ha växlat ryggade tillbaka för den befallande rösten, och då han inte hade någon anledning att tro annat än att det var en behörig person som gav beskedet, gick han sin väg — sannolikt räddad ur en överhängande livsfara, ty det är tämligen givet att förbrytaren stod beredd att, om det bleve nödvändigt, föröva ännu ett mord. Dörren hade öppnats så litet att det varit omöjligt att se den som talade.
Hur man kom mördaren på spåren.
Uppslaget till hans gripande gavs av portiern på Hotel Temperance, Richard Larsson. När underrättelsen om mordet nådde dit, riktades hotellpersonalens misstankar ögonblickligen mot en person som logerat i hotellet över natten. Han hade gått ut vid halv g9-tiden på morgonen och kommit igen mellan 11 och 12. Städerskan hade då velat gå in till honom, men han hade häftigt ropat åt henne att inte komma in. I det hon gläntade på dörren, tyckte hon sig se att han sysslade med sin koffert och att han sökte dölja något: hon tyckte att det liknade långa sedlar. Han lämnade hotellet någon stund före kl. 3. Vid uppgörelsen visade han sig mycket nervös, fumlade med nyckeln till sin koffert, så att nyckeln gick sönder. Han gav mycket frikostigt drickspengar, sade att han skulle komma igen dagen efter och bad att kofferten skulle få stå kvar.
Stadsfiskal Lidberg sände genast ett par detektiver till hotellet, kofferten öppnades och man hade genast klart för sig att man var mördaren på spåren. Här fanns det mesta av det stulna, nedsölat med blod, liksom en
Källa: Project Runeberg ·
