Sida 121
1910
Rånmördaren Ander.
Mördaren fasttagen i Karlsudd i sitt föräldrahem. — Påträffades sovande och fördes mitt i natten jämte hustrun till staden. — Ander hade redan hunnit köpa sprit och kalasmat.
del tidningspapper som mördaren torkat händerna på. Kofferten fördes till detektivpolisen och undersöktes närmare. Man fann då ytterligare ett kabinettsporträtt av den kända förbrytaren Andersson-Ander och därtill hans prästbetyg. Dessutom ett par tänger.
En nattlig jakt efter förbrytaren.
Som den misstänkte å Hotel Temperance uppgivit sig ämna fara till Vaxholm sändes överkonstapel J. P. Frick att recognosera båtarna. Den enda Vaxholmsbåt som låg inne var Vaxholm I. Dess styrman, Karl Nilsson, kunde ögonblickligen bekräfta efter en blick på den misstänktes fotografi att han varit med på 3,1o-turen och stigit av vid Karlsudd, där hans far, skeppar Andersson, har sin stuga.
Stadsfiskal Lidberg berättar:
Klockan 20 minuter över 10 ångade bogserbåten Sigge i väg med överkonstapel Frick och ett antal kamrater ombord — alla åtrådde ivrigt att få vara med på expeditionen. Ett gott stycke från landningsplatsen släcktes lanternorna och båten fick den sista biten gå för sakta maskin. En halv timme före midnatt landsteg polisstyrkan på Karlsudds brygga.
Äntligen var man framme. Så snart stugan kommit i sikte, spred sig polisstyrkan och slog ring kring huset. Så småningom och så ljudlöst som möjligt slöt sig kretsen.
Skeppar Anderssons stuga.
Anders polisfotografi.
Inne i mördarens sovrum.
I en säng därinne satt en kvinna upprätt, som med förskräckelse i ögonen stirrade mot ljuset och gestalterna i dörröppningen. Bredvid henne låg en man och sov eller låtsades sova. Det var mördaren och hans hustru. I ett hörn av rummet stod ett gevär. En av polismännen tog ögonblickligen hand om det.
Sedan Frick förvissat sig om att det var Ander han hade framför sig befallde han kort och gott förbrytaren att stiga upp och meddelade att närmaste destinationsorten var detektivpolisen i Stockholm. Ander sade ingenting, gjorde inga frågor, utan steg upp.
Mördaren har utdelat de dödande slagen med ett besman.
Efter mordet gick han och sålde en del stulna teaterobligationer.
Fyndet av besmanet försvårar i hög grad mördarens sak. Det kan efter detta inte gärna bli tal om att han endast haft för avsikt att döva kassörskan. Ett slag i huvudet med detta fruktansvärda tillhygge måste med största sannolikhet bli dödande.
Emellertid nekar Ander till att ha använt besmanet som mordvapen, liksom han över huvud fortfarande nekar till att ha förövat rånmordet. Han laborerar med icke mindre än fem »okända» personer. Hans hustru har åter blivit lösgiven.
121
Källa: Project Runeberg ·
